Halo (ljusfenomen)

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Halofenomen på Sydpolen.

Halo, optiskt fenomen inom meteorologi i atmosfären, med bågar och ringar — vanligen med 22° synvinkel — runt solen eller månen i vissa vädersituationer. Halo (ἅλως) kommer från grekiskan och betyder ring eller cirkel. Ordet härstammar från tröskning som förr skedde i ring i form av oxvandring. En äldre benämning i svenskan för halo är ljusgård.

Innehåll

Bildande

Ljusbrytning i en iskristall som under gynnsamma förhållanden bildar en 22°-halo.
Översiktsbild över vanliga haloar.

En halo kan bildas i samband med att solen skiner genom höga moln som finns på himlen, exempelvis cirrostratus nebulosus. Molnen består av sexkantiga iskristaller och när ljuset bryts genom dessa så bildas en ring, båge, vertikalpelare eller bisolar runt solen. För en halo är det enbart refraktionen som är viktigt till skillnad mot en regnbåge där både reflektion samt refraktion är viktiga. Halofenomenet vertikalpelare bildas dock genom reflektion.

För att en halo skall bildas så behöver iskristallerna ha rätt geometri och storlek. För att vattenånga skall kunna desublimera så får det inte vara varmare än -15 °C. Förutsättningarna för halofenomen är gynnsammast på hög höjd och vid kall väderlek. Eftersom temperaturen faller med ca 6 °C per kilometer, så krävs det under sommaren att molnet befinner sig på minst 6 km höjd för att iskristaller skall bildas.

En halo bildas endast om ljuset bryts i samma riktning av kristallerna. Virvlar kristallerna runt så sprids ljuset i olika riktningar, och halon uteblir. Kristaller i rätt storleksintervall (0,05 – 0,5 mm) faller stabilast med den sida som ger mest luftmotstånd i rörelseriktningen. För små eller för stora kristaller tumlar runt när dom faller. När kristallerna faller symetriskt, så kan ljuset endast brytas i bestämda vinklar och en halo bildas.

Olika halofenomen

22°-halon

Huvudartikel: 22° halo

22°-halon är den i särklass vanligaste halon och syns tydligt både vid sol- och månsken. Spektrumet delas upp, men är blekare och omvänt mot en regnbåge. En halo har rött längs in och blått längst ut, hos regnbågen är det tvärt om. Ibland bildas vädersolar i ytterkanten av en halo som ser ut som två bleka kopior av solen.

46°-halon

46°-halon uppstår utanför 22°-halon. Den har samma egenskaper och utseende, men är betydligt blekare. Blekheten beror på att den är större, men också på att ljuset måste färdas en längre väg inne i iskristallen. Dess ljussvaga egenskaper gör att den sällan syns runt månen.

Vertikalpelare

Vertikalpelare eller ljuspelare kan oftast iakttas vid låg dimma och är, som namnet avslöjar, en vertikal pelare av ljus över och under ljuskällan. Fenomenet uppstår genom att ljuset reflekteras av plana sexkantiga iskristaller och kan därför bara ses när solen eller månen står lågt. Vid kall väderlek och dimma kan gatljus bilda ljuspelare. Olika halofenomen kan ses som ett direkt bevis på att vattenångan i dimmolnet är frusen. Innan man kunde frysa vatten på konstgjord väg, så kartlade meteorologerna vattnets frysegenskaper vid olika temperaturer genom att vid dimmig väderlek studera halofenomen kring strategiskt utplacerade lampor.


Förekomst

Det är inte ofta man ser en halo. För att ta reda på hur vanliga dom är så gjordes en systematisk undersökning i Uppsala på 1860-talet. Dygnet runt i sju års tid fick studenter utföra meterologiska observationer en gång per timme (se tabell nedan). Det visade sig att en halo i genomsnitt uppstår var fjärde dag. Att man inte ser halofenomen oftare beror på att man inte är tillräckligt observant.

Förekomster av olika halofenomen under sju år i Uppsala på 1860-talet
Fenomen Sol Måne Båda
22°-halo 479 123 602
Bisol 22° 103 22 125
Övre tangerande båge 71 27 98
Vertikalpelare 74 21 95
46°-halo 22 1 23
Cirkumzenitalbåge 2 2 4
Vädersoltavlan i Stockholms Storkyrka

Järtecken

En halo har i forna tider väckt stor förundran och tolkats som varningssignaler från gudarna. Ett exempel är vädersoltavlan som målades på uppdrag av Olaus Petri. Den avbildar ett halofenomen över Stockholm 20 april 1535, som varade mellan kl 7 och 9 på morgonen. Gustav Vasa hade under en längre tid tagit stora delar av kyrkans tillgångar i beslag. Så när ett komplext halofenomen uppstod över Stockholm, så tolkades detta järtecken som att kungen gått för långt i sin behandling av kyrkan.

Vetenskapen har visat att ett halofenomen så som tavlan återger det, inte kan uppstå. En tolkning av tavlan är att den inte visar en ögonblicksbild, utan visar konstnärens tolkning ett fenomen som skiftat utseende.

För allmogen har halofenomen varit ett tecken på att det snart blir väderomslag. Denna iakttagelse bekräftas av SMHI som tillämpar följande tumregel:

När en 22-graders halo visar sig är det — åtminstone inom Sverige — 75 % risk att det blir regn inom 5 timmar.

Se även

Externa länkar

Källor

Personliga verktyg