Hajar
Från Rilpedia
| ?Hajar |
|
|---|---|
.jpg) |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Broskfiskar Chondrichtyes |
| Underklass: | Hajar och rockor Elasmobranchii |
| Överordning: | Hajar Selachimorpha |
|
|
|
| §Selachimorpha | |
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Hajar (Selachimorpha) är en överordning inom klassen broskfiskar, med totalt 453 klassificerade arter. De lever i huvudsak i havet men ett fåtal arter klarar sig bra även i sötvatten.
Typiskt för hajar är att de saknar simblåsa men har istället andra lösningar på flytkraft. De har en stor oljefylld lever och ett lätt skelett i form av brosk. Många hajar simmar för att hålla djupet, medan andra är bottenlevande och spenderar mycket tid på botten. Hajar är vanligtvis cylinderformade men ibland platta som rockor, de har 5-7 gälspringor och en stor caudalfena (stjärtfena) och en eller två dorsalfenor (ryggfenor). En del hajar ser ut som rockor men kan kännas igen på positionen av deras gälspringor som sitter på sidan av huvudet. Hos rockorna sitter dessa på undersidan av kroppen. De flesta är överens om att rockor är systergrupp till hajarna men kontroversiella systematiker placerar dock rockor som specialiserade hajar.
Alla hajarter har inre befruktning, en del föder levande medan andra lägger ägg. De växer långsamt, men kan å andra sidan bli mycket gamla. Detta är nödvändigt för artens bestånd eftersom könsmognad inte uppnås förrän efter ett decennium, och de honor som föder levande ungar kan ha en dräktighetstid på ett par år.
De flesta arter är mindre än 1,5 m men storleken varierar mycket mellan olika arter. Från pygmépigghajen på 25 cm till 12 meter långa valhajar som lever enbart av plankton. Mest känd är kanske vithajen, som i sällsynta fall har attackerat människor. Andra kända arter är tigerhaj, tjurhaj, flera arter hammarhaj och gråhaj. Vetenskapligt sett är dock citronhajen den mest studerade.
Innehåll |
Hajar i svenska vatten
[1] Den vanligaste hajen i svenska vatten är pigghajen, som sällan blir längre än en meter. Den är en matfisk och arten är hotad p g a hårt fisketryck.
Den näst vanligaste är småfläckig rödhaj. Den finns på Västkusten, är inte matfisk, men är ofta bifångst vid annat fiske.
Då och då förekommer i Skagerack och Kattegatt följande arter:
-
- Blåhaj, Prionace glauca
- Brugd, Cetorhinus maximus (hotad art)
- Blåkäxa, Etmopterus spinax
- Gråhaj, Galeorhinus galeus (hotad art)
- Glatthaj, Mustelus mustelus
- Havsmus, Chimaera monstrosa, (som visserligen är en broskfisk, men som ändå inte riktigt räknas som haj)
- Havsängel, Squatina squatina (hotad art)
- Håbrand, Lamna nasus, även kallad sillhaj (hotad art)
- Hågäl, Galeus melastomus
- Sexbågig kamtandhaj, Hexanchus perlo
- Enstaka gånger kan dessa förirra sig till västra Östersjön.
Sällsynt i Skagerack och Kattegatt:
-
- Hammarhaj, Sphyrna zygæna
- Håkäring, Somniosus microcephalus
- Rävhaj, Alopias vulpinus (hotad art)
- Trekantshaj, Oxynotus centrina (hotad art)
- Storfläckig rödhaj, Sculiorhinus stellaris
- Årfenshaj, Carcharhinus longimanus (hotad art)
- Törntaggad haj, Echinor brucus
- Av dessa hittas enstaka gånger hammarhaj och årfenshaj i Östersjön.
Hajprodukter
Först och främst utnyttjas vissa hajarter som matfisk. Där är hajfenor särskilt åtråvärda, då detta anses vara en delikatess. En tredjedel av världens hajfenfiske sker inom EU, där Spanien är dominerande. En hel del hajfenor exporteras från EU till Asien.
Haj förekommer även i svenska fiskaffärer, men där kan ursprunget vara dolt under påhittade handelsnamn, exv nordsjöål.
Hajlever används för tillverkning av fiskleverolja och hudvårdprodukter.
Hudar från större arter kan industriellt användas till skinn- och läderartade produkter.
Hajattacker
Oprovocerade hajattacker är incidenter mellan hajar och människor i hajens naturliga miljö, utan att hajen har blivit retad. Hajattacker på dykare, hajar som sköts om i bassänger, eller attacker som inträffar då man bärgar döda människor kallas i dessa sammanhang inte för oprovocerade hajattacker. En provocerad hajattack är då en människa initierar en fysisk kontakt med en haj, till exempel en dykare som rör vid hajen eller en fiskare som tar bort en haj från ett fiskenät. I genomsnitt blir cirka 10 människor dödade av hajattacker varje år.
Statistik
Antalet hajattacker år 2004 var 61[2], men det är inte ett säkert antal, då inte alla länder registrerar hajattacker. Antalet oprovocerade hajattacker har ökat i samma takt över århundradet. Det är bara ett fåtal attacker som leder till dödsfall. Statistiskt sett är det ytterst osannolikt att bli attackerad av en haj, och mycket troligare att dö av exv solsting på stranden. Ett tiotal arter anses ha attackerat människor med allvarligare följder, och endast 4 arter har bevisligen dödat människor, vithajen, tigerhajen, tjurhajen och årfenshajen.
Hajar dras till plaskande och ljud i jakt på föda, vilket gör att attacker oftast händer vid stränder eller ute vid havs vid skeppsbrott då hajarna leter efter föda. Hajar dras till exempel till blänkande objekt, plaskande, starka ljud och blod. De letar efter mat, och attackerar människor som kan skapa dessa rörelser, ljud och blod. Den första hajattack som har blivit dokumenterad inträffade år 1580 när några sjömän fick se sin kollega falla överbord och dödas av en haj. Vissa attacker har även inträffat i afrikanska och amerikanska sjöar och floder, då tjurhajar har simmat upp i somliga floder flera mil inåt land från havsmynningarna och klarat sötvattnet. I de flesta av hajattackerna äter hajen inte upp hela personen utan är bara nyfiken på människor och ser dem därför inte som föda. Hajarna känner sig fram via sin mun då de också nafsar och river upp hud. Detta gör att offret klarar sig med skador, och hajen/hajarna brukar oftast simma iväg. Vithajen brukar oftast skada sitt byte (oftast sälar) och sedan lämna dem för att blöda ihjäl. Detta gör att hajen kan klara sig utan att komma i närstrid med sälar, som har kämpat emot flera gånger och skadat hajen. 85 % av hajattackerna inträffar nära stranden där det finns flest människor.
Ichthyologiavdelningen vid Floridas naturhistoriska museum hyser det Internationella hajattackarkivet, som har information om hajattacker i världen, främst i västvärlden.
Hajskyddsföreningar [1]
Många hajarter är hotade, framför allt p g a överfiskning. I världshaven togs 810 000 ton haj upp under 2004, samtidigt som beståndet minskat 90 % sen 20 år tidigare. Allmänhetens intresse har mest riktats mot människoätande hajars farlighet, och kännedomen om att det även finns för människan ofarliga och även nyttiga hajar har varit dålig. Nu växer emellertid intresset i takt att man fått upp ögonen för att det finns hotade arter bland hajarna. Hajar ligger högt upp i näringskedjan och har en nyckelroll i ekosystemet. Därför har på flera håll i Europa startats hajskyddsföreningar. Så även i Sverige, Svenska hajföreningen. Även inom vetenskapen är kunskapen om hajar begränsad, och mera forskning behövs.
Det finns även en lobbyorganisation, Shark Alliance, med deltagare från bl a Statens jordbruksverk. En gemensam handlingsplan väntas vara klar i slutet av 2008. Sverige anses vara bland de mer hajvänliga länderna i Europa, och Shark Alliance trycker på för att Sveriges regering ska föra "hajarnas talan" inom EU-organisationen.
Internationella avtal berörande hajars miljö
- International Plan of Action for the Conservation and Management of Sharks, IPOA-Sharks
- Helsingforskonventionen, vars styrorgan är Helsingforskommissionen, HELCOM. Avser Östersjön och vattnen norr därom.
- Oslo-Pariskonventionen, OSPAR med styrorganet OSPAR-kommissionen. Avser Nordöstra Atlanten
- Washingtonkonventionen, CITES, Convention of International Trade in Endangered Species
- Bonnkonventionen, CMS, Convention of the Conservation of Migratory Species of Wild Animals
Källor
- ↑ 1,0 1,1 Svenska Dagbladet 2008-04-25
- ↑ George H. Burgess. ”ISAF 2004 Worldwide Shark Attack Summary”. Florida Museum of Natural History. http://www.flmnh.ufl.edu/Fish/sharks/statistics/2004attacksummary.htm.
