Från Rilpedia

Högbroforsmålet (Högbroforsaffären), Rättsprocess inledd 1932 mot Torsten Kreuger som dömdes till straffarbete för bedrägeri i samband med Högbroforsens Industriaktiebolags konkurs, samt den därpå långa kampanj Kreuger drev för att försöka övertyga allmänheten om att han var oskyldig genom att skylla de begångna felaktigheterna på andra.

Högbroforsens Industriaktiebolag var under 1920-talet en del av Ivar Kreugers företagsimperium och denne insatte sin bror, Torsten Kreuger, som VD i bolaget. Bolaget bedrev industriverksamhet i Högbroforsen strax norr om Östersund, Jämtland.

På hösten 1922 träffades avtal mellan bolaget och AB Mälarebanken om ett obligationslån på 4 miljoner kronor där bolagets anläggningstillgångar fungerade som säkerhet.

Högbroforsens verksamhet gick med förlust, vilket doldes för allmänheten genom att bolaget lämnade oriktig bokföring. Bidrag från Ivar Kreuger redovisades i bokföringen som om beloppen varit rörelseintäkter. I maj 1932, två månader efter Kreugerkraschen, begärde bolaget sig självt i konkurs. Vid konkursen framkom oegentligheterna och bolagets tillgångar, som utgjorde säkerheten för de ovan nämnda obligationerna, visade sig nästan helt sakna värde.

Under hösten 1932 inleddes vid Stockholms Rådhusrätt en serie rättegångar mot Torsten Kreuger som av konkursförvaltaren stämts för bedrägeri. Kreuger dömdes av rådhusräten till 3,5 års straffarbete för bedrägeri, falsk bokföring samt vårdslöshet mot borgenärer. Svea Hovrätt höjde straffet till 4 års straffarbete. I december 1933 fastställde Högsta Domstolen domen mot Kreuger till 1 års straffarbete för bedrägeri, men frikände honom från ansvar för konkursförbrytelser.

Efter avtjänat straff sökte Kreuger resning men en enig Högsta Domstol avslog i december 1936 hans ansökan. Samtidigt lät Kreuger, genom sin bulvan AB Dala (som ägde ett antal Högbroforsenobligationer), stämma Svenska Handelsbanken (som 1926 övertagit Mälarebankens verksamhet) med krav på skadestånd. Man menade att obligationslånen skulle blivit säkerställda om banken hade agerat bättre då problemen i Högbroforsen uppdagades i början av 1931. Åtalet ogillades i samtliga instanser.

Torsten Kreuger drev under 1940- och 1950-talen en lång kamp mot Svenska Handelsbanken, familjen Bonnier och den svenska socialdemokratin. Kampanjen drev Kreuger bland annat i de tidningar han själv kontrollerade. Torsten Kreuger fick här under lång tid hjälp och stöd av den socialdemokratiske juris professorn och riksdagsmannen Vilhelm Lundstedt.

Litteratur

• Högbroforsen, Värdet och "Värdeförstörelsen" - ett genmäle från Svenska Handelsbanken. 1956.
• Ivar Agge, Utlåtande i anledning av dispensansökan i mål mellan Torsten Kreuger och Yngve Bergström angående skadestånd, 1948
• Ivar Agge, Högbroforsmålet. Inlaga den 31 januari 1949 till Konungen i mål angående Högbrofors-obligationer Bergström/Kreuger och Kungl. maj:ts utslag den 14 april 1949, 1950, 3:e uppl. med samtliga bilagor, 1954
• Erik Bergendal, Högbroforsmålet. Några reflexioner i anledning av målet samt ett bemötande av prof. Lundstedts skrift »Torsten Kreuger oskyldigt dömd»,
• Torsten Kreuger, The Högbrofors law suit [1932] against Torsten Kreuger a Swedish Dreyfus affair. : Sweden's largest bank the Swedish Handelsbank responsible party, 1938
• Justitiekanslersämbetets utlåtande rörande Högbroforssaken, Stockholm, 1940