Höga Visan

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Salomo och hans älskade (1100-talet)

Höga Visan är en bok i Gamla testamentet. Bokens hebreiska namn: 'shir ha-shirim' betyder egentligen. Sångernas sång. Det svenska namnet kommer från Martin Luthers tyska bibelöversättning.

Boken är indelad i åtta kapitel och består av kärlekslyrik. Överskriften anger att den författats av kung Salomo, vilket inte är särskilt troligt.

Det råder ingen enighet kring bokens ursprung. Den kultisk-mytologiska teorin betonar likheterna mellan Höga Visan och sumerisk-ackadiska texter som hör ihop med hieros gamos, det heliga bröllopet mellan växtlighetsguden Tammuz och gudinnan Ishtar. Dessa likheter skulle då visa att texterna har sina rötter i kanaaneisk fruktbarhetskult. Att Tammuz-kulten fanns representerad i Israel framgår av Hesekiel 8:14.

Problemet med den kultisk-mytologiska teorin är att Gamla testamentet i övrigt visar ett sådant kraftigt motstånd mot fruktbarhetskult att det blir svårt att förklara hur texterna i så fall kommit att infogas bland de heliga skrifterna. Likheterna med kultiska texter kan ju även förklaras med att de hämtat inspiration från den profana kärlekslyriken.

Den andra teorin hävdar ett profant ursprung. Texterna visar nämligen också förvånadsvärda likheter med bröllopssånger som i modern tid upptecknats på syriska landsbygden. Det stora tidsavståndet gör det dock tveksamt om likheterna har så stor betydelse. Viktigare är då att Höga Visan även visar likheter med gammalegyptisk kärlekslyrik.

Inom judendomen har texterna tolkats allegoriskt om Guds kärlek till Israel, vilket inspirerat kristna att tolka dem som kärleken mellan Kristus och kyrkan. Senare har texterna bidragit till att utveckla mariologin och den medeltida brudmystiken. Troligen har den allegoriska tolkningen bidragit till att Höga Visan kunnat tas upp i kanon.

Även dateringen av boken är mycket osäker. Språket har vissa arameiserande drag som pekar på att den tillkommit efter exilen i Babylon. Men till exempel Gillis Gerleman bestrider att de språkliga skälen tvingar till en sen datering, då innehåll och litterära indicier pekar på att texten är betydligt äldre. Gerleman menar att bokens ursprung är salomonska hovkretsar i Jerusalem där man hade livliga kontakter med Egypten. Andra, bland dem Helmer Ringgren, går en medelväg och hävdar att sångerna härstammar från äldre kungatid, men bearbetats vid en senare tidpunkt.