Från Rilpedia

Den svenska adelsätten Hästesko af Målagård härstammar från översten Linved Klasson d. y. till Målagård (adlad 1602, död 1615), introducerades 1633 på svenska riddarhuset och immatrikulerades 1820 på finska riddarhuset (i Sverige utslocknade ätten 1856).

Johan Henrik Hästesko, militär, medlem av Anjalaförbundet, ättling i 5:e led av den ovannämnde Linved Klasson till Målagård, f. 24 febr. 1741 i Savolaks, ingick tidigt i krigstjänst, deltog i pommerska kriget (1757-62), blev kapten vid Savolaks' fotjägarregemente 1770, transporterades till Åbo läns infanteriregemente 1774 samt utnämndes till dess överste och chef 1787. I sitt enskilda liv skildras Hästesko som en hård och förtryckande husbonde; i sitt offentliga uppträdande visade han sig tilltagsen, djärv och hänsynslös. Han var G. Sprengtportens umgängesvän, men sade dock själv, att han icke anslutit sig till det sprengtportenska självständighetspartiet i Finland eller var medveten om dess planer. När sedermera kriget mot Ryssland utbrutit, 1788, och H:s regemente, som hörde till den s. k. Husulaarmén, blivit förlagt utanför Fredrikshamn, blev han en av Gustav III:s bittraste motståndare. Han uttalade högljudt sitt klander mot befälet, sökte sprida missnöje inom sitt regementes officerskår och eggade soldaterna till motsträfvighet. 31 juli samma år uppvaktade han jämte överstarna von Otter och Montgomery konungen, framhöll svårigheterna och missnöjet samt yrkade på fred eller ständernas sammankallande. Följande dag sammankallade han regementets officerare och uppmanade dem att inför soldaterna skildra omöjligheten af krigets fortsättande. Kort därefter lär han t. o. m. ha förgått sig mot konungens person. Han undertecknade den s. k. Liikalanoten till ryska kejsarinnan af 9 aug. 1788, hvarigenom han och hans medsamman-svurna ställde sig utom laglighetens gräns. H. var äfven en af undertecknarna af förbundsakten af 12 aug. 1788. Sedan Anjalamännens planer strandat, vände sig allmänhetens förbittring mot H. mera än mot någon annan af de sammansvurne. Också träffades han frland alla af det hårdaste ödet. Han fängslades 7 jan. 1789 och fördes till Sverige för att ställas för rätta. De öfrige till döden dömde förbrytarna benådades till livet, men han ensam blev halshuggen, på Ladugårdslandstorg i Stockholm, 8 september 1790.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).