Hälleforsnäs Bruk
Från Rilpedia
Denna artikel handlar om Hälleforsnäs bruk i Södermanland, för bruket i Västmanland se, Hellefors Bruks AB.
Hälleforsnäs bruk, tidigare Hellefors styckebruk och Hellefors bruk i folkmun endast Bruket, var ett järnbruk i Hälleforsnäs, Södermanland. Gjuteriet var under en tid ett av de största i norra Europa.
Innehåll |
Historia
Tidiga år
Bruket bildades 1659 av den polske gruvmannenen Abin Noy som fick privilegiet att bryta malm och bygga ett styckebruk med två masugnar för att gjuta kanoner. Malmstrecket där malmen bröts är en tydlig del av Kanntorpsstråket och den sydöstligaste utlöparen av Bergslagsmalmerna. Sju år efter grundandet såldes bruket till räntmästare Börje Cronberg (d. 1673) som endast behöll. 20 år senare, 1686 var det dags för ägarbyte igen då den kände brukspatronen Johan Lohe efterträdde Cronberg.
Lohe och Lejeilska eran
Lohe som aldrig bodde i Hällefors avled 1704 och lämnade då gården i arv till sin kraftfulla dotter Hedvig Lucia. Hedvig Lucia gifte sig 1713 med en till börden skotte, Adam Leijel som allt eftersom kom att lösa ut släkten. Under denna epok tillkom bruksgården som då utgjorde en tvåvåningsbyggnad med fem fönsteraxlar på fasaden till, detta enligt en karta från 1716. Familjen bodde tidvis på gården och bl.a. hölls här bröllop för en av döttrarna år 1741. Adam Leijel avled 1744 och därefter kom änkan Hedvig Lucia att sköta gods, gårdar och bruk i över 25 år fram till sin död 1770 på Bibygård. Sonen Henrik som därmed ärvde det stora bruksimperiet föräldrarna skaffat sig valde att sälja hela imperiet och istället ägna sitt liv åt sina engelska farbröders stora affärshus. Därmed var en nästan 100-årig Lohe/Leijelsk era över.
Celsingska eran
År 1781 köpte presidenten i Kommerskollegium friherre Gustaf Celsing alla Leijels domäner. Utvecklingen hade under 1600- och 1700-talet varit något blygsam och de flesta arbetarna bodde i torp runt bruket. Under 1800-talet växte dock bruket ordentligt under familjen Celsings ledning till att bli en stor och modern industri. Redan under början av den Celsingska epoken infördes här den första sandformningsmetoden samt att man från den namnkunnige Sven Rinman införde metoder att förtenna och emaljera kokkärl. Efter flera dödsfall övertog slutligen Lars Gustaf Celsing d.y. vid 25 års ålder driften av bruket i slutet på 1820-talet Han blev ”Lasse Celsing” med hela Södermanland och blev känd som en slagkraftig och utommordentlig jordbrukare och organisatör. Det var under hans ledning som märket HF med en ring runt blev berömt. Då kanontillverkningen lagts ner började en ny era med bl.a. tillverkningen av jordbruksmaskiner, vedspisar, grytor, stekpannor och andra små produkter. Till bruket installerade en varmfläkt vid masugnen vilket minskade virkestillgången med 75%. Andra anmärkningsvärda tillbyggnader var mekanisk verkstad 1833,
masugn med gasrostugn och gjuteri 1847, manufakturverk och stamphamrar 1859. Under denna tid blev Hellefors ett modern brukssamhälle och de anställda uppgick 1840 till 371st för att 25 år senare ökat till 551. Vid sekelskiftet 1900 bestod den största produktionen av radiatorer och värmepannor, för att från 1920-talet när AB Järnförädling tog över bruket fram till nedläggningen mestadels bestå av rörtillverkning. Under Celsings tid byggdes många av de byggnaderna runt bruket, ritade av arkitekten Johan Fredrik Åbom. I samband med detta byggdes även dagens herrgård kallad Stora huset om till lyxbostad. År 1905 såldes bruket till AB Hellefors styckebruk och den Celsingska epoken var därmed över.
1900-tal uppgång och fall
För att kunna effektivisera transporterna beslutadades att bruket skulle ha ett stickspår till järnvägslinjen som gick genom samhället och 1909 stod denna färdig. Vagnarna drogs först av oxar, sedan av hästar och därefter av ett lok drivet på fotogen. År 1934 brann stora delar av bruket, och arbetet fick fortsätta i provisoriska lokaler under en tid framöver innan de nya stod färdiga. De flesta av dagens lokaler är därför från denna tid. I samband med de nya lokalerna byggdes även stickspåret om till normalspårvidd. Under 1960-talet hade bruket sin storhetstid med drygt 1 000 anställda. Bruket lades till stor del ned på 1980-talet, och gick slutligen i konkurs 1997.
Verksamhet i dag
I dag finns ett flertal företag representerade på området. I de olika verksamheterna jobbar drygt 30 personer. Även ett flertal konstnärer utnyttjar lokalerna, samt Gjuterimuseet. 2007 togs beslut om att konfektionskedjan Lager 157 skulle få etablera sig i de gamla brukslokalerna. Detta blev den största förändringen på många år och många av lokalerna är nu upprustade. Konfektionskedjan öppnade verksamheten i bruket i augusti 2008.
Kolhuset
Det magnifika kolhuset byggdes i början av 1800-talet, för förvaring av kol till järngjuteriet. Kolhusets yta är drygt 3 000 kvadratmeter och det helt fribärande taket, som var ett av de största fribärande taken i Europa när det byggdes, mäter cirka 18 meter. Huset är byggt av slaggsten och trä och var en av få byggnader som klarade sig från den stora branden 1934. Sedan 1995 sätter Föreningen Kolhusteatern varje sommar upp en teaterföreställning i Kolhuset. I Föreningen Kolhusteaterns styrelse sitter bland andra Christina Jutterström.
Projekt "Rena bruket"
Området runt bruket och framför allt Tjärtippen där slagg och andra rester från bruket dumpades, var tidigare kraftigt förorenat av tungmetaller och gifter. Dessa lakades ur av Bruksån som rinner genom området och följde med grundvattnet. 2004-2006 pågick ett stort saneringsprogram "Rena bruket", då bland annat Bruksån leddes om och marken kapslades in i lera. Tjärtippen ska i dag vara ofarlig att vistas på, och plantering av växter och skog är påbörjad.
”Stora Huset” – Herrgården
Den första ritningen som finns på herrgården som senare kom att kallas för ”Stora Huset” härstammar från en karta från år 1716. Då synd bruksgården som en tvåvåningsbyggnad med fem fönsteraxlar på fasaden vilket var ett kännemärke för att huset kunde gå under benämning som herrgård. Det var dock under den Cellsingska eran som byggnaden fick sitt nuvarande utseende. ”Lasse Celsing” Anlitade då som tidigare nämnt arkitekten Johan Fredik Åbom för att klä din Hedvig Lucia Lohes trähus i tegel. Byggnaden fick då den moderna nygotiska stilen med spetsiga fönsterbågar och entréport. Marken där gården låg bestod av ett sankt myrområde men fylldes igen med slaggprodukter och jord och gården runt gården växte sedan gröna vackra gräsmattor upp. På gården uppfördes även ett orangerier och mitt i industrisamhället hade nu bredvid bruksdammen en idyll växt upp.
Kända produkter
- Gjutjärnspumpen vid S:t Eriks källa, på S:t Eriks torg i Uppsala är tillverkad vid Hälleforsnäs bruk runt år 1850.
- John Ericssons berömda varmluftsmaskin, den s.k. calorimaskinen är tillverkad vid bruket.
Källor
- Kolhusteatern *Hälleforsnäs Gjuterimuseum
- Thore Gustavssons webbplats
- Projekt "Rena bruket", Länsstyrelsens webbplats
- Hälleforsnäs bruk under flydda tider
- Stora boken om Södermanlands slott och herremansgårdar ISBN 91-88541-59-2
Externa länkar
Sidan på engelska om Hälleforsnäs
- Wikimedia Commons har media som rör Hälleforsnäs Bruk
