Från Rilpedia

Gustaf von Paykull, född i Stockholm 1757, död 1826, var en svensk friherre, hovmarskalk, författare, entomolog och ornitolog samt medlem i Kungliga Vetenskapsakademien från 1791 och initiativtagare till Naturhistoriska Riksmuseet, farfar till Carl Wilhelm Paijkull.

På sitt gods Vallox-Säby i Uppland startade Paykull en av de första svenska zoologiska samlingarna, då en av de största i Norden med 8 600 arter av preparerade insekter, 1 362 uppstoppade fåglar, fiskar och däggdjur. På äldre dagar arbetade han intensivt för etablerandet av ett naturhistoriskt museum, till vilket han också erbjöd sina samlingar, eller snarare till kungen, Karl XIV Johan.

Den 24 mars 1819 accepterade kungen officiellt gåvan och gav i uppdrag åt Vetenskapakademien att arrangera en lämplig lokal. Akademin kom att upplåta sina egna lokaler för detta, samt inlemmade sina egna samlingar med Paykulls. Transporten av Paykulls samlingar, dragna av hästar, var i sig en exotisk händelse i dåtidens Sverige och är avbildad pa målningar. En ringlande orm av uppstoppade zebror, kameler och andra djur banade sig långsamt väg i riktning mot huvudstaden där den kom att bilda kärna i de naturhistoriska samlingarna.

Bibliografi

• Domald, tragedi (1783)
• Ordensvurmen, verskomedi (1785)
• Fauna Suecica: Insecta (I–III, 1798–1800)