Glasgravyr
Från Rilpedia
Innehåll |
Glasgravyr
Ytgravering (kasning/linjegravyr)
Nutidens gravyrapparat är som en penna med roterande stift av olika slag. Det finns bland annat diamant- och karborundumstift i olika former, dimensioner och grovlekar, samt gummitrissor och koner till polering. Man ritsar på glasets yta, likt att teckna med en vit penna på svart papper. Att ritsa på glas kan man göra även med en billigare hobbymaskin ändå kan man åstadkomma relativt fina motiv.
Djupgravering
Vid djupgravering bör man använda en starkare maskin än ovan, som har hastighet upp till 25000 varv/min. Man varierar hastigheten mellan 5000 och 20000 varv/minut, för att uppnå olika grova ytor, och härmed skiftningar i nyanserna. Den graverade ytan är som ett avtryck i våt sand. Eftersom de roterande stiften avverkar glasets blanka yta och gröper ur motivet millimeter efter millimeter, så är detta ett tidskrävande och mödosamt arbete som kräver stor noggrannhet och tålamod. Samtidigt får man skydda sig mot både glasdamm och oljud.
Koppargravyr
Äldre glas var graverade med så kallad koppargravyr med smärgel, det vill säga en slipmaskin med små roterande koppartrissor och slipmedel på den fria axeln. Man använde slipmedel blandat med vatten och det resulterade blankare ytor än gravyrer utförda med gravyrpenna. Än idag tillverkas några få sådana vaser i Orrefors. De flesta gravörer förr var män, eftersom många gånger var det tunga pjäser man fick lyfta och hålla mot den roterande skivan.
Dekorslipning/Blomslipning
Slipning ger liknande påverkan på glasets yta som gravering, men det görs med en större maskin som har större roterande skivor på en fri axel. Dessa skivor kan vara av olika stenar (till exempel karborundum eller korund) eller belagda med industridiamant. Vid slipning lyfter man glaset mot den roterande skivan. Man använder olika hastighet och vatten behövs för avkylning. Även om skivan sitter på en fri axel, har man begränsningar att komma åt vinklar på glaset. Därför bör man planera motivet noga med hänsyn till glasets storlek och form. Olika slipskivor med olika material, vinklar och radier åstadkommer olika "avtryck" på glasets yta och gör att man kan göra avancerade mönster. Ju större skivor, desto rakare linjer man åstadkommer. I tjockt glas kan man slipa djupa mönster, på tunna glas blir linjerna tunnare och där väljer man skivor med planare profil för att få större "avtryck".
Djupslipning
Som det framkommer av namnet, slipar man djupa skåror i glas. Därför använder man först stora grovkorniga slipskivor, sedan slipar man efter med en finare skiva i samma spår. Motiven blir djupa, oftast raka linjer. Den metoden kan man bara göra på tjockväggiga glas, och helst kristallglas, i och med att blyet i helkristallen gör glaset mjukt, det sliter mindre i verktyg och efter poleringen får glaset en vacker lyster.
Du kan se bildexempel under http://www.glasdeco.se/02_kunskapsbank.htm
