George C. Marshall
Från Rilpedia
{{{nummer}}} | |
---|---|
Ämbetsperiod: | |
{{{ämbetsperiod}}} | |
USA:s 50:e utrikesminister | |
Ämbetsperiod: | |
21 januari, 1947 – 20 januari, 1949 | |
President: | Harry S. Truman |
Företrädare: | James F. Byrnes |
Efterträdare: | Dean Acheson |
{{{nummer3}}} | |
Ämbetsperiod: | |
{{{ämbetsperiod3}}} | |
USA:s 3:e försvarsminister | |
Ämbetsperiod: | |
21 september, 1950 – 12 september, 1951 | |
President: | Harry S. Truman |
Företrädare: | Louis A. Johnson |
Efterträdare: | Robert A. Lovett |
{{{nummer5}}} | |
Ämbetsperiod: | |
{{{ämbetsperiod5}}} | |
Information | |
Födelsedatum: | 31 december, 1880 |
Födelseplats: | Uniontown, Pennsylvania |
Dödsdatum: | 16 oktober, 1959 |
Dödsplats: | Washington D.C. |
Make: | {{{make}}} |
Hustru: | {{{hustru}}} |
Politiskt parti: | Demokraterna |
Hemsida: | {{{url}}} |
Militärtjänst | |
I tjänst för: | USA |
Försvarsgren: | {{{gren}}} |
Tjänstetid: | 1901–1945 |
Grad: | General of the Army |
Tjänstetid: | 1901–1945 |
Enhet: | USA:s armé |
Befäl: | Chief of Staff of the United States Army |
Slag/Krig: | Filippinsk-amerikanska kriget Första världskriget Andra världskriget |
Utmärkelser: | Silverstjärnan Distinguished Service Medal Nobels fredspris (1953) |
George Catlett Marshall, född 31 december 1880 i Uniontown, Fayette County, Pennsylvania, död 16 oktober 1959 i Washington, D.C., var en amerikansk militär och politiker. Marshall var arméchef (Chief of Staff, US Army) under andra världskriget och därefter utrikesminister och försvarsminister. Marshallplanen är uppkallad efter honom.
Innehåll |
Biografi
Marshall tjänstgjorde i första världskriget.
Han blev brigadgeneral i USA:s armé 1 oktober 1936. Vid andra världskrigets utbrott utnämndes han till arméchef 1 september 1939 och befordrades samtidigt till general. Marshall var ansvarig för att bygga upp och leda USA:s armé från ca 200000 man till över 8000000 man. Som ledande representant för det amerikanska försvaret kom han från 1941 att få betydligt inflytande över de allierades militära strategi under andra världskriget. Han var medlem av USA:s Joint Chiefs of Staff, som leddes av William Leahy och de allierades Combined Chiefs of Staff. Han utnämndes till femstjärnig general, General of the Army 16 december 1944. Efter att kriget var över avgick Marshall 18 november 1945.
Det blev dock ingen lugn pensionärstillvaro för generalen. Efter att ha deltagit i de viktiga allierade konferenserna under andra världskriget var han en van diplomat och skickades som speciellt sändebud för president Truman till Kina. 1947-1949 var han amerikansk utrikesminister och som sådan presenterade han den plan som kom att kallas för Marshallplanen, vilken handlade om att skicka ekonomisk hjälp till Europa för återuppbyggnad efter andra världskriget.
Han fick som USA:s försvarsminister 1950-1951 hård kritik tillsammans med utrikesminister Dean Acheson och president Harry S. Truman för att vara undfallande gentemot kommunismen och dess angreppskrig i Korea, bland annat av Wisconsinsenatorn Joseph McCarthy och dennes anhängare i kongressen.[1]
Han mottog Nobels fredspris 1953.
NASA:s utvecklingscentrum George C. Marshall Space Flight Center uppkallades efter Marshall 1960. Marshall avled 16 oktober 1959 vid 78 års ålder och är begravd på Arlingtonkyrkogården.
Referenser
Källor
- Biografi på Nobelprize.org (engelska), läst 2008-09-30
Noter
- ↑ *McCarthy, Joseph: Major Speeches and Debates of Senator Joe McCarthy Delivered in the United States Senate, 1950–1951, 1951 (engelska). ISBN 0-87968-308-2.
Företrädare: Malin Craig |
Chief of Staff of the United States Army 1939–1945 |
Efterträdare: Dwight D. Eisenhower |
Företrädare: James F. Byrnes |
USA:s utrikesminister 1947–1949 |
Efterträdare: Dean Acheson |
Företrädare: Louis A. Johnson |
USA:s försvarsminister 1950–1951 |
Efterträdare: Robert A. Lovett |
|
|