George C. Marshall

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
George C. Marshall Nobelpristagare
George C. Marshall
{{{nummer}}}
Ämbetsperiod:
{{{ämbetsperiod}}}
USA:s 50:e utrikesminister
Ämbetsperiod:
21 januari, 194720 januari, 1949
President: Harry S. Truman
Företrädare: James F. Byrnes
Efterträdare: Dean Acheson
{{{nummer3}}}
Ämbetsperiod:
{{{ämbetsperiod3}}}
USA:s 3:e försvarsminister
Ämbetsperiod:
21 september, 195012 september, 1951
President: Harry S. Truman
Företrädare: Louis A. Johnson
Efterträdare: Robert A. Lovett
{{{nummer5}}}
Ämbetsperiod:
{{{ämbetsperiod5}}}
Information
Födelsedatum: 31 december, 1880
Födelseplats: Uniontown, Pennsylvania
Dödsdatum: 16 oktober, 1959
Dödsplats: Washington D.C.
Make: {{{make}}}
Hustru: {{{hustru}}}
Politiskt parti: Demokraterna
Hemsida: {{{url}}}
Militärtjänst
I tjänst för: USA
Försvarsgren: {{{gren}}}
Tjänstetid: 1901–1945
Grad: General of the Army
Tjänstetid: 1901–1945
Enhet: USA:s armé
Befäl: Chief of Staff of the United States Army
Slag/Krig: Filippinsk-amerikanska kriget
Första världskriget
Andra världskriget
Utmärkelser: Silverstjärnan
Distinguished Service Medal
Nobels fredspris (1953)
General Marshall vid Atlantkonferensen ombord på Prince of Wales 1941 (andre man från vänster bakom Churchill och Roosevelt, till höger om fältmarskalk Dill)

George Catlett Marshall, född 31 december 1880 i Uniontown, Fayette County, Pennsylvania, död 16 oktober 1959 i Washington, D.C., var en amerikansk militär och politiker. Marshall var arméchef (Chief of Staff, US Army) under andra världskriget och därefter utrikesminister och försvarsminister. Marshallplanen är uppkallad efter honom.

Innehåll

Biografi

Marshall tjänstgjorde i första världskriget.

Han blev brigadgeneral i USA:s armé 1 oktober 1936. Vid andra världskrigets utbrott utnämndes han till arméchef 1 september 1939 och befordrades samtidigt till general. Marshall var ansvarig för att bygga upp och leda USA:s armé från ca 200000 man till över 8000000 man. Som ledande representant för det amerikanska försvaret kom han från 1941 att få betydligt inflytande över de allierades militära strategi under andra världskriget. Han var medlem av USA:s Joint Chiefs of Staff, som leddes av William Leahy och de allierades Combined Chiefs of Staff. Han utnämndes till femstjärnig general, General of the Army 16 december 1944. Efter att kriget var över avgick Marshall 18 november 1945.

Det blev dock ingen lugn pensionärstillvaro för generalen. Efter att ha deltagit i de viktiga allierade konferenserna under andra världskriget var han en van diplomat och skickades som speciellt sändebud för president Truman till Kina. 1947-1949 var han amerikansk utrikesminister och som sådan presenterade han den plan som kom att kallas för Marshallplanen, vilken handlade om att skicka ekonomisk hjälp till Europa för återuppbyggnad efter andra världskriget.

Han fick som USA:s försvarsminister 1950-1951 hård kritik tillsammans med utrikesminister Dean Acheson och president Harry S. Truman för att vara undfallande gentemot kommunismen och dess angreppskrig i Korea, bland annat av Wisconsinsenatorn Joseph McCarthy och dennes anhängare i kongressen.[1]

Han mottog Nobels fredspris 1953.

NASA:s utvecklingscentrum George C. Marshall Space Flight Center uppkallades efter Marshall 1960. Marshall avled 16 oktober 1959 vid 78 års ålder och är begravd på Arlingtonkyrkogården.

Referenser

Källor

Noter

  1. *McCarthy, Joseph: Major Speeches and Debates of Senator Joe McCarthy Delivered in the United States Senate, 1950–1951, 1951 (engelska). ISBN 0-87968-308-2. 


Företrädare:
Malin Craig
Chief of Staff of the United States Army
1939–1945
Efterträdare:
Dwight D. Eisenhower
Företrädare:
James F. Byrnes
USA:s utrikesminister
1947–1949
Efterträdare:
Dean Acheson
Företrädare:
Louis A. Johnson
USA:s försvarsminister
1950–1951
Efterträdare:
Robert A. Lovett


Personliga verktyg