Från Rilpedia

John Marshall, född 24 september 1755, död 6 juli 1835, var en amerikansk politiker och jurist.

Han var en viktig ledare för federalistpartiet, som ville ha en stark federal regering för att reglera det ekonomiska livet i den nya nationen. Han var ledamot av representanthuset 1799 - 1800. 1800 - 1801 var han USA:s utrikesminister (Secretary of State). Han utsågs av president John Adams till posten som Förenta Staternas chefsdomare 1801 efter Oliver Ellsworths avgång. Han innehade posten till sin död och blev den långvarigaste chefsdomaren i högsta domstolens historia.

Ett av de viktiga domsluten var Marbury vs Madison (1803) som avslog en paragraf i Domstolslagen från 1789 (Judiciary Act of 1789) på grunden att den enligt Marshalldomstolen olovligen utsträckte Högsta domstolens jurisdiktion för mycket.

Hans som tid som chefsdomare varade under sex presidenter (John Adams, Thomas Jefferson, James Madison, James Monroe, John Quincy Adams och Andrew Jackson).

Företrädare: Oliver Ellsworth

Chefsdomare i USA:s högsta domstol 1801–1835

Efterträdare: Roger B. Taney