Från Rilpedia

Friedrich Carl Georg Kaiser, född 25 november 1878 i Magdeburg, Tyskland, död 4 juni 1945 i Ascona, Schweiz, var en tysk dramatiker. Han var produktiv och skrev inom många olika stilar, men gjorde sig bemärkt som en framgångsrik expressionistisk dramatiker och, tillsammans med Gerhart Hauptmann, den mest framförda dramatikern i Weimarrepubliken. Georg Kaisers mest kända pjäser är Die Bürger von Calais (1913), Von morgens bis mitternachts (1912), och en trilogi, bestående av Die Koralle (1917), Gas (1918), Gas II (1920).

Åren 1899-1901 arbetade Kaiser som kontorist vid AEG i Buenos Aires men tvingades återvända till Tyskland efter att ha drabbats av malaria. Där var han inlagd på sanatorium flera gånger. Han gifte sig rikt 1908 och kunde leva på sitt dramatiska författarskap men kom ständigt i finansiella svårigheter och blev 1921 dömd till ett kortare fängelsestraff för bedrägeri.

Die Bürger von Calais, ett historiskt antikrigsdrama skrivet 1913, framfördes inte förrän 1917. Det blev Kaisers första framgång. Pjäsen är väldigt språkligt kompakt, med en dialog som innefattar ett antal känslomässiga monologer influerade av August Stramms poetiska Telegramstil. Liksom Kaisers andra verk från den här perioden, märks en påverkan av Nietzsches filosofi. Det är ett expressionistiskt förvandlingsdrama där personerna är typer och idébärare. Han kallade själv sina pjäser för "tankespel", och kombinationen av idealistiskt extatiska visioner av mänsklig fullkomlighet och intellektuell formmedvetenhet är karakteristisk.

Von morgens bis mitternachts, filmatiserad av Karlheinz Martin 1920, skrevs 1912 och framfördes första gången 1917. Ett av de mest återkommande uppsatta verken inom tysk expressionistisk teater, den handlar om en kassör (spelad av Ernst Deutsch i Martins film) i en liten bank i W. (Weimar) som blir uppmärksammad på pengars makt av en besökande rik italiensk kvinna. Han förskingrar 60 000 Mark och rymmer till B. (Berlin) där han försöker finna nya upplevelser genom sport, romantik och religion, men kommer endast att känna frustration.

Kaisers drama Nebeneinander, 1923, hade premiär i Berlin 3 november 1923, regisserad av Berthold Viertel. Med denna pjäs fjärmade sig Kaiser från expressionismen i sina tidigare verk. Han använder sig av en mer avrundad karaktärisering och en mer realistisk koncis, komisk dialog för att berätta en historia om en idealistisk pantlånare som hamnar i 1920-talets tyska hyperinflation.

Kaiser samarbetade med kompositören Kurt Weill under sin enaktsopera Der Protagonist (1926), Der Zar lässt sich photographieren (1928) och Der Silbersee (1933). Efter musikalen Silbersee fick han publiceringsförbud av nazisterna. 1938 emigrerade han till Schweiz med sin älskarinna.

Under senare år, utvecklade han ytterligare sin kritik av den moderna tekniska, kapitalistiska världen som hade karakteriserat Gastrilogin. Han började därefter skriva dramatik på vers med mytologiska teman.

Verk

• Schellenkönig (1895/96;1902/03)
• Von morgens bis mitternachts (1912)
• Die Bürger von Calais (1912/13; 1923)
• Der Fall des Schülers Vehgesack (1914)
• Rektor Kleist (1914)
• Die Koralle (1917)
• Gas (1918)
• Die Dornfelds
• Der Protagonist (1920); 1926 Libretto till en Opera av Kurt Weill
• Die jüdische Witwe (1920)
• David und Goliath (192?); Komedi i tre akter
• Der Zar lässt sich photographieren (1927); Opera, Musik: Kurt Weill
• Der Silbersee (1933); Musik: Kurt Weill
• Der Soldat Tanaka (Zürich, New York 1940, Oprecht Verlag) Teaterstycke
• Das Floß der Medusa (1940-1943)

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

• Bonniers Författarlexikon över utländsk litteratur ISBN 91-0-057321-3