Greta Garbo
Från Rilpedia
- Skulpturen Greta Garbo återfinns på Greta Garbo (konstverk)
| Greta Garbo | |
|---|---|
 Greta Garbo, 1935 |
|
| Födelsenamn | Greta Lovisa Gustafsson |
| Född | 18 september 1905 Stockholm, Sverige |
| Död | 15 april 1990 (84 år) New York City, USA |
| År aktiv | 1921–1941 |
| Webbplats | gretagarbo.com |
| Oscar | |
| Academy Honorary Award 1995 Lifetime Achievement Award |
|
| IMDb | |
Greta Lovisa Garbo, född Gustafsson 18 september 1905 i Stockholm, död 15 april 1990 (85 år gammal) i New York City i USA, var en svensk skådespelerska. Hon är rankad som den femte bästa skådespelerskan genom tiderna av Amerikanska filminstitutet.
Garbo är gravsatt på Skogskyrkogården i Stockholm.
Innehåll |
Biografi
Barndom
Garbo var dotter till renhållningsarbetaren Karl Alfred Gustafsson och hans hustru Anna Lovisa Johansson. Hon hade två syskon: Sven och Alva. Under Garbos uppväxt bodde familjen i en lägenhet på Blekingegatan i Stockholm.
Vägen mot stjärnorna
Då Garbo var fjorton avled hennes far och hon fick arbete i en frisersalong för att sedan börja arbeta som butiksbiträde på varuhuset PUB i Stockholm, där hon även arbetade som fotomodell för olika annonser i tidningar. Hennes första filmroll var i en reklamfilm för varuhuset PUB. Den första spelfilm hon medverkade i var en biroll i kortfilmen Luffar-Petter 1922 (en stumfilm).
Mellan 1922 och 1924 studerade Garbo vid Dramatens elevskola i Stockholm. En av hennes lärare under studietiden var filmregissören Mauritz Stiller, som anses var den som ”upptäckte” Garbo. Han gav henne en roll i sin film Gösta Berlings saga (1924), och det var även han som gav henne artistnamnet Greta Garbo. Därefter hade hon huvudrollen i två filmer i Sverige och en i Tyskland.
1925 for Mauritz Stiller till USA för att arbeta för filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer. Stiller insisterade på att även Garbo skulle få ett kontrakt med dem. I takt med att Garbos kändisskap ökade avtog vänskapen mellan Garbo och Stiller. När Stiller avskedades från MGM 1928 återvände han till Sverige och avled på grund av sjukdom en kort tid därefter.
Livet i Hollywood
Till Garbos viktigaste insatser inom stumfilmen hör Virveln (1926), Åtrå (1927) och Love (1927). I de två senare spelade hon mot John Gilbert, med vilken hon inledde en mycket uppmärksammad romans. Första filmen där man kunde höra hennes röst var i Anna Christie (1930). Filmen som marknadsfördes med frasen Garbo talar, blev en enorm succé. Om något gick emot Garbos åsikter under en filminspelning kunde hon ibland utbrista jag tror jag åker tillbaka till Sverige, vilket skrämde upp filmproducenterna, och hon fick med tiden alltmer att säga till om under inspelningarna. Allmänheten fick aldrig tillträde när hon repeterade eller spelade in olika scener. Ingen fick se henne i arbete, ibland inte ens de andra skådespelarna.
1932 hade hon huvudrollen i filmen Mata Hari, där hon spelade en mycket förförisk spion under första världskriget. Filmkritikerna klagade på hennes vågade klädsel som visades på filmaffischerna. 1932 medverkade hon även i filmen Grand Hotel.
Efter ett bråk med MGM gjorde hon inga filmer under nästan två år. Till slut lyckades de komma överens och ett nytt kontrakt upprättades, vilket gav henne nästan total kontroll över de filmer hon medverkade i. Bland annat utnyttjade hon sin nyvunna kontroll genom att byta ut sin motspelare i filmen Drottning Christina (1934). Bolaget hade tänkt sig att hon skulle spela mot Laurence Olivier, men hon ville hellre spela mot John Gilbert, som egentligen skulle haft en mindre roll i filmen. 1935 ville David O. Selznick ha med Garbo i filmen Dark Victory, men hon ville hellre ha en roll i Lev Tolstoj-klassikern Anna Karenina. 1927 hade hon spelat in en stumfilmsversion av denna film, Love, och ville nu göra en ny version av filmen.
1937 spelade hon in filmen Kameliadamen där hon enligt samtida filmkritiker gjorde en enastående rolltolkning. 1939 spelade hon mot Melvyn Douglas i komedifilmen Ninotchka, regisserad av Ernst Lubitsch. Filmen marknadsfördes med frasen Garbo skrattar. Garbo nominerades till totalt fyra Oscars för bästa skådespelerska för filmerna Anna Christie (1930), Romance (1930), Camille (1937) och Ninochka (1939). Hon anses varit en av de största filmtjärnorna under 1920- och 1930-talen. Hon var även känd för sin skygghet gentemot allmänheten, något som höll i sig ända fram till hennes död. Efter att hennes karriär tagit ordentlig fart gav hon aldrig några intervjuer eller autografer, hon svarade aldrig på beundrarbrev och hon kom aldrig på några filmpremiärer.
Garbo slutade sin karriär vid trettiosju års ålder, då hon fortfarande var på toppen, efter att filmen Tvillingarna blev ett publikfiasko 1941. Efter detta ställde hon sig aldrig mer framför en filmkamera, och levde därefter ett tillbakadraget liv i New York. När hon var ute på stan gömde hon sig alltid bakom huvudsjalett och mörka solglasögon för att inte bli igenkänd. Endast några få fotografer lyckades fånga henne på bild under de sista åren av sitt liv.
Garbo hade ett vänskaps/kärleksförhållande till den brittiske societetsfotografen Cecil Beaton. Det utmynnade dock aldrig i äktenskap.
Museet
Greta Garbo har ett eget museum, det enda i världen, som ligger i Högsby i närheten av Kalmar. Hon har ett torg i stadsdelen Södermalm i Stockholm uppkallat efter sig, liksom en skog i Israel, genom Keren Kajemet.
Filmografi
- 1930 – Anna Christie, engelsk version
- 1931 – Anna Christie, tysk version
Se även
- Garbo-husen
- Greta Garbos minnesmärke av Thomas Qvarsebo.
- Pickfords och Fairbanks stockholmsbesök 1924
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Greta Garbo
- Greta Garbo på Internet Movie Database
- Greta Garbos första filminspelning
- »Greta Garbos Saga« · Stockholm 1929 · Albert Bonniers Förlag
- Rilla Page Palmborg, The Private Life of Greta Garbo (Doubleday, Doran, Garden) New York, 1931]
- Garbosällskapet
