Hagalund

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Gamla Hagalund)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
För andra betydelser, se Hagalund (olika betydelser).
De karakteristiska blå höghusen med gångbroar över Hagalundsgatan.

Hagalund är en stadsdel i Solna med 8253 invånare (2004). Bebyggelsen utgörs huvudsakligen av bostäder, med åtta blåfärgade höghus som främsta kännetecken. Genom sin egen reslighet och det faktum att de är byggda på en liten höjd syns höghusen på långt avstånd bland annat från E4-infarten till Stockholm. Husen syns även från bl.a. Kaknästornet. Höghusområdet kallas i folkmun för "Blåkulla" eller engelskans direktöversatta "Blue Hill", ett namn som bland annat nyttjades av den hagalundsbaserade hiphopgruppen Navigators på deras låt "Blue Hill".

I Hagalund finns även en handfull bevarade äldre hus, en del av den tidigare bebyggelsen (Gamla Hagalund), där bl.a. konstnären Olle Olsson var verksam. Före rivningarna hade det gamla Hagalund ungefär lika många invånare som dagens höghusområde har (ca 4000).

Hagalund ligger i närheten av Solna station och omkring 1 km öster om Solna centrum.

Innehåll

Historik

Hagalund grundades som förstad till Stockholm längs Norra stambanan och var municipalsamhälle under namnet Nya Hagalund från den 29 september 1899 till nyåret 1943, då det gick upp i den nybildade Solna stad. Den gamla trähusbebyggelsen uppfattades av somliga som en kåkstad och revs nästan helt och hållet på 1960-talet, men är förevigad inte minst i konstnären Olle Olssons målningar och fotografen Björn Breitholtz bilder i boken Hagalund - ett svunnet 50-tal. Olle Olsson var född och bodde i Hagalund hela sitt liv. Han signerade sina tavlor med namnet Olle Olsson Hagalund.

Namnet Hagalund sägs ha sin härstamning efter torpet Haglund, som sen blev Hagalund, kanske för att det påminde om det mer kungliga Haga slott i närheten. Torpet ägdes av en liten gumma, som sålde kaffe till blåbärsplockande stockholmare. Torpet rasade så småningom samman av husbock och ålder. Haga slott står däremot kvar.

Nya Hagalund började byggas omkring 1890, samtidigt som Stockholm började växa och många människor bodde väldigt trångt, började man sälja tomter i Hagalund i Solna socken. Här fanns då egentligen bara ängar och blåbärsskogar, samt ett värdshus, och det var runt detta värdshus som byggnationen startade. På mark som tidigare hört till godset Övre Frösunda. (Värdshuset revs senare för att ge plats åt Landstingshuset. Vid rivningen togs värdshuset ned så varsamt som möjligt, för att kunna återuppbyggas på annan mark, men förvaringen ombesörjdes så illa att virket ruttnade.)

Marken utannonserades i dagspressen och de som svarade på annonserna och köpte tomter var hantverkare till exempel snickare, murare, glasmästare, målare eller plåtslagare. Olle Olssons morfar, snickaren Carl Brolin, var en av de första som tilldelades en tomt, i kvarteret Odin. Det som var lockande var att man här inte behövde bygga dyra stenhus, man fick lägga papp i stället för plåt på taket och var och en fick bestämma husets form, färg och annat.

Husen byggdes ofta före och efter det vanliga jobbet och med ljus från lyktor arbetades det från tidigt på morgonen till långt in på nätterna. Man hade inga bilar, i bästa fall hade man tillgång till häst och vagn, men de flesta var tvungna att släpa byggmaterial och annat på kärror. Vatten fick man hämta vid ett litet pumphus, om man inte hade ordnat med egen brunn. Vägarna var utan beläggning och Hagalund kallades ibland "Vilda Västern".

Eftersom det var händiga människor som byggde husen och friheten var stor, blev det många, rikt smyckade verandor, med lövsågerier och kanske till och med en tornspira, sådana fanns ju på Stora Frösunda. En trädgårdstäppa, ett rött fint staket och kanske ett lusthus fullbordade bygget.

Efter några år fick Hagalund sitt första stationshus och åtta år senare 1903 byggdes en ny station och godsmagasin. Tidigt gick dock rykten om Hagalunds fattigdom. Det berättas om både hur barn och vuxna tog sig in till stan och tiggde eller sålde vedpinnar. Tidningarna skrev om detta och snart visste hela landet hur eländigt det var i Hagalund. Att många barn hade en lycklig barndom i samhället talades inte så mycket om, inte heller den starka sammanhållningen och hjälpsamheten grannar emellan som präglade området.

I slutet av 1960-talet beslutade Solna stadsfullmäktige att kåkstaden Hagalund skulle rivas. Kåkstaden var utdömd och snart började grävskopornas anstormning. Idag återstår endast ett fåtal hus, bland andra morfar Bolins hus i kvarteret Odin där Olle Olsson bodde tills han dog 1972. Idag är Olle Olsson-huset museum, med delar av inredningen kvar från Olle Olssons tid, samt med många av hans tavlor samt många fina svartvita fotografier av det gamla Hagalund.

Det moderna Hagalund skildras i romanen Still av Hassan Loo Sattarvandi, där författaren speglar några ungdomars liv bland de blå husen.

Sevärdheter

I området finns Hagalunds kyrka, Olle Olsson-huset, Sadelmakare Öbergs museum och Hagalunds vattentorn.

I närheten finns också Solna centrum, Hagaparken, Haga slott, Fjärilshuset, Norra kyrkogården, Karolinska sjukhuset, Råsunda stadion, och Gamla Filmstaden.

Se även

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Hagalund"
Personliga verktyg
På andra språk