Franz von Papen
Från Rilpedia
Franz Joseph Hermann Michael Maria von Papen , född 29 oktober 1879 i Werl (Westfalen), död 2 maj 1969 i Obersasbach (Baden-Württemberg), tysk friherre, politiker, diplomat och militär; rikskansler juni-december 1932 och vicekansler 30 januari 1933 - 1 juli 1934.
Biografi
Papen, som sedan slutet av 1920-talet tillhörde president Hindenburgs närmaste krets, utsågs, efter regeringen Brünings avsked, till rikskansler och chef för det s.k. baronkabinettet i juni 1932; en regering utgjord av högadliga teknokrater utan stöd i riksdagen. Efter att hans första statsbudget avslagits lät Papen snabbt upplösa riksdagen och utlyste nyval. Samtidigt regerade han med stöd av paragraf 48 i författnigen, genom s.k. nödförordningar. I hopp om kunna stabilisera läget förde Papen och hans krets efter valet underhandlingar med dess största segrare, nationalsocialisterna, varvid Adolf Hitler erbjöds posten som vicekansler i hans regering, något som han tvärt avslog. Efter hot om misstroendeförklaring från den nya riksdagens sida i september 1932 lät Papen på nytt upplösa densamma och föranstaltade om nya val i november månad, då nazisterna förlorade två miljoner röster. Stärkt av nazisternas tillbakagång erbjöd Papen så på nytt, och på samma villkor som tidigare, Hitler inträde i regeringen. Denne krävde dock posten som rikskansler, något som presidenten inte kunde acceptera.
Efter meningsskiljaktigheter inom administrationen om den framtida politiska strategin tvingades Papen att avgå, och han efterträddes av generalen Kurt von Schleicher. Schleicher försökte splittra nazisterna genom att bl.a. erbjuda Gregor Strasser och hans falang ministerposter. Schleichers manöver kom dock att undermineras av Papen, som samtidigt lyckades komma överens med det konservativa tysknationella partiet och Hitler om en ny regering, med Hitler som rikskansler och Papen som vicekansler. Papen, som på detta sätt hoppades kunna tygla Hitler och nazisterna, lyckades också förmå president Hindenburg att acceptera detta, varvid Schleicher avskedades, för att efterträdas av den nya regeringen den 30 januari 1933. Då Hitler nu innehade regeringsmakten var Papens spel i praktiken förlorat, och hans politiska inflytande minskade därefter snabbt. Inom några månaders lopp var nazisternas makt total och alla andra partier förbjudna.
Papen ledde förhandlingarna med Vatikanen om ett nytt konkordat, och blev den som jämte kardinal Eugenio Pacelli undertecknade det slutliga Reichskonkordat 20 juli 1933. Efter nazisternas interna uppgörelser under de långa knivarnas natt 1934, då också Papens närmaste medarbetare och den tidigare rikskanslern Schleicher mördades, avpolletterades han för gott som vicekansler. Han var därefter utsänd som Tyska rikets chefsdiplomat i Österrike före Anschluss, och under andra världskriget som ambassadör i Turkiet, fram till 1944, då de diplomatiska förbindelserna bröts.
Papen åtalades för sitt samarbete med naziregimen vid Nürnbergprocessen men frikändes. En tysk denazifieringsdomstol dömde honom dock till 8 års fängelse, men han frigavs tämligen omgående.
Se även
Wikimedia Commons har media som rör Franz von Papen
|
|||||||||||||||||||
