Frieserhäst
Från Rilpedia
| Frieser, Frisisk häst | |
 |
|
| Ursprung | Nederländerna |
|---|---|
| Utbredning | Hela världen |
| Miljö | Jordbruksbygd, svalt klimat |
| Egenskaper | |
| Typ | Varmblodshäst |
| Mankhöjd | ca 150-170 cm |
| Färg | Enbart svart är tillåtet |
| Användning | Ridning och körning |
Frieserhäst är en hästras som ursprungligen kommer från Nederländerna. Den har en mankhöjd på 150-170 centimeter (idealhöjden är 160-165 centimeter) och är alltid svart, utan några vita tecken. Den används för ridning och körning samt i cirkusmanegen. Rasen har fått sitt namn efter Friesland som ligger i norra Nederländerna.
Historia
Frieserhästen har utvecklats i Friesland i Nederländerna i över 2 000 år med sina rötter i den primitiva Skogshästen. Den romerska historieskrivaren Tacitus (55-120 e Kr) beskrev den frisiska hästen som en hästras med urgamla anor och dess värde som stark men lätt arbetshäst. Men Tacitus beskrev även rasen som ovanligt ful. Under ca 1 000 år utvecklade man Frieserhästen för att den skulle få vackrare drag då den användes av både frisiska och tyska korsriddare. Rasen förbättrades ytterligare under korstågen med inblandningen av de ökenhästar man tog som krigsbyte. Även blod från de berömda spanska hästarna blandades in i Frieserhästen under Frihetskriget (1572-1648) då Spanien ockuperade Nederländerna.
Friesern användes efter mitten av 1600-talet som jordbrukshäst och körhäst då rasen i genomsnitt var mycket mindre än de flesta andra länders stridshästar. Men rasen blev populär under utvecklingen av många andra europeiska hästar t ex Württembergaren och Oldenburgaren i Tyskland. Även den norska Dölehästen utvecklades ur Frieserhästen när holländska sjöfarare och handelsmän reste runt i Europa för att sälja tyger, boskap, svärd och även hästar. Många ponnyraser från Storbritannien bland annat Fellponny, Dalesponny och den utdöda rasen Old English Black förbättrades med hjälp av den svarta friesern vilket syns tydligt i Fellponnyn som ofta beksrivs som en ponnyvariant av Friesern. Friesern är även en direkt förfader till Shirehästen.
Trots att hästen var vida populär under 1700- och 1800-talet så var rasen nästan utdöd i början av 1900-talet. Stamboken Friesch Paarden Stamboek startades 1879 för rasen men intresset för travsporten hade exploderat i Europa och rasen nästan utavlades helt i snabbare raser för att öka snabbheten och få fram travhästar. År 1913 fanns bara 3 renrasiga registrerade Frieserhingstar i Friesland. Rasen räddades under Andra världskriget då bristen på fordon och drivmedel tvingade holländarna att gå tillbaka till hästar och kärror. Rasen avlades snabbt upp och redan 1954 fick det nybildade rassällskapet titeln "kungligt".
Numera finns även en sportigare variant av Frieserhästen som är mer lämpad för ridsport, den Friesiska sporthästen.
Egenskaper
Den moderna frieserhästen utmärks av att den alltid är svart och har riktigt tjock och ofta vågig och fin man och svans. Hovskägg på benen är vanligt. Rasen har ett ganska långt huvud med korta öron men med en pigg och vänlig blick.
Rasen är pigg med mycket framåtanda och är dessutom lättlärd vilket har gjort rasen väldigt populär som dressyrhäst och cirkushäst. Frieserhästar som korsats med fullblodshästar har visat sig vara utmärkta tävlingshästar och ända sedan 1986 har det blivit en vanlig syn att se ett fyrspann med Frieserhästar som drar en vagn utanför Harrods varuhus i London.
Rasen är idag oerhört populär då de frisiska hästarna räknas som några av världens vackraste hästar med kunglig status. Frieserhästen har även fått en ny status som ridhäst och används ofta inom klassisk ridkonst, så kallad Barockridning.
