Från Rilpedia

Friedrich Wilhelm, greve von Brandenburg, född 24 januari 1792 i Berlin, död 6 november 1850, preussisk militär och statsman, son av kung Fredrik Vilhelm II i dennes morganatiska äktenskap med grevinnan Sophie von Dönhoff.

Han utmärkte sig under befrielsekriget 1813 och blev 1839 kommenderande general samt 1848 general av kavalleriet. 8 november samma år inträdde han som president i ministären Brandenburg-Manteuffel samt undertecknade 5 december den oktrojerade författningen. Hösten 1850 var han preussisk underhandlare vid konferenserna i Warszawa med kejsar Nikolaus I, genom vars bemedling Preussen sökte medelst stora eftergifter undvika ett hotande krig med Österrike. Brandenbrug avled i en hetsig feber kort efter återkomsten, 6 november samma år, sedan han genom sitt energiska uppträdande lyckats förhindra Fredrik Vilhelm IV från att störta Preussen i ett utsiktslöst krig. Hans plötsliga frånfälle gav anledning till en patriotisk legendbildning, enligt vilken Brandenburg skulle dött av sorg över Preussens förödmjukelse.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).