Från Rilpedia

Denna artikel handlar om rättsvetenskapsmannen von Savigny. För dennes son, den preussiska utrikesministern och diplomaten, se Karl Friedrich von Savigny,

Friedrich Carl von Savigny, född 21 februari 1779 i Frankfurt am Main, död 25 oktober 1861 i Berlin, var en tysk rättslärd. Savigny är en av den historiska skolans mest kände företrädare.

Savigny blev jur.dr. 1800, 1803 extraordinarie professor i Marburg, professor i Landshut 1808 samt professor vid det nyupprättade biblioteket i Berlin 1810. Savigny utnämndes 1817 till medlem av preussiska stadsrådet. Han ställdes 1842 i spetsen för ett nyinrättat ministerium för lagstiftning och efterträddes på sin professur av Georg Friedrich Puchta. Efter revolutionen 1848 levde han som privatman.

Savigny blev den historiska skolans egentliga grundare och huvudteoretiker. Det har hävdats att det var von Savigny som var den som inledde den rättsvetenskapliga tidsperiod vilken vi fortfarande lever i. von Savignys historieuppfattning var idealistisk-spekulativ.

Han ägnade också själva rättssystematiken stor uppmärksamhet. Redan i sin tidiga produktion hävdade han att rättsvetenskapen var såväl historisk som filosofisk (dvs. systematisk), och denna ståndpunkt upprepades i senare verk. Rättsvetenskapens huvuduppgift är följaktligen att presentera rättssystemet. von Savigny använder två huvudbegrepp; det inre systemet, genom vilket de enskilda rättsbegreppen och rättssatserna bildar en övergripande helhet, och det yttre systemet, som är identiskt med framställningsordningen i systematiska verk. Det inre systemet existerar redan i sig. Det blir rättsvetenskapens uppgift att finna och lägga fram systemet i fråga samt de hithörande frågornas inbördes samband; Savigny varnar också ibland för skenbar samhörighet.

• Wikimedia Commons har media som rör Friedrich Karl von Savigny
  Bilder & media

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Savigny, 1904–1926 ^(Not).