Från Rilpedia

Georg Friedrich Puchta, född 31 augusti 1798 Kadolzburg, i dåvarande furstendömet Ansbach, död 8 januari 1846 i Berlin, var en tysk rättslärd, och en av den historiska skolans främsta representanter.

Biografi

Georg Friedrich Puchta, som var son till Wolfgang Heinrich Puchta, verkade först som extra ordinarie professor i Erlangen, sedan som ordinarie professor i Mimenen, Marburg, Leipzig och slutligen i Berlin, där han 1842 blev F.C. von Savignys efterträdare.

Puchta är en av de mest betydande representanterna för den riktning inom rättsvetenskapen, vilken, förberedd av Gustav Hugo, bragt till sin höjdpunkt av von Savigny och vidare fullföljd av Puchta, fått namnet "den historiska skolan" - en riktning som huvudsakligen karakteriseras av att den söker rättens grund i det nationella rättsmedvetandet.

Puchta utövade en mycket omfattande författarverksamhet.

Författarskap

• Das gewohnheitsrecht (2 bd, 1828-37)
• Lehrbuch der pandekten (1838; 12:e uppl. 1877)
• Cursus der institutionen (3 bd, 1841-47; 10:e uppl. 1893) och (de av Rudorff utgivna) Kleine civilistische schriften (1851).

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).