Från Rilpedia

Fredrik Gyllenborg, född 10 december 1767, död 18 augusti 1829; justitiestatsminister, tjf. justitiekansler. Juris doktor

i Uppsala 1818 och serafimerriddare.

Gyllenborg blev vid fem års ålder inskriven i armén, och hade vid 13 års ålder (1780) redan hunnit bli utnämnd till fänrik vid Upplands regemente. Han begav sig 1782 till Uppsala för att fortsätta sina studier, varefter han lämnade militärbanan och ingick på den civila banan som e.o. kanslist i justitierevisionen 1785. År 1792 befordrad till assessor i Svea Hovrätt, utnämndes han två år senare till revisionssekreterare och generalauditör, utsågs 1796 till tjänsteförrättande justitiekansler.

Efter statsvälvningen 1809 befordrades Gyllenborg till justitieråd, och kallades följande år att ersätta greve Wachtmeister som justitiestatsminister, en post han innehade till sin död. Vad som hos greve Gyllenborg brast talang, ersattes av samvetsgrannhet och lojalitet. För övrigt, hette det, var Gyllenborg "utrustad med alla de dygder, som göra den enskilde mannen vördnadsvärd. Han var ogift. Han var sonson till Fredrik Gyllenborg (1698-1759).

Företrädare: Carl Axel Wachtmeister

Sveriges justitiestatsminister 1810–1829

Efterträdare: Mathias Rosenblad

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.