Fredrica Löf

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Fredrique Löwen
Födelsenamn Johanna Fredrika Löf
Född Oktober 1760
Sverige,

Sverige Sverige

Död 17 juli 1813
Sverige,

Sverige Sverige

Andra namn Jeanette Fredrique Löwen, Fredrika Löven, Mamsell Löven
År aktiv 1788-1809

Johanna Fredrica (eller Fredrika) Löf, också känd som Jeanette Fredrique Löwen (eller Löven), född Oktober 1760, död 17 juli 1813, kan betraktas som Sveriges mest kända skådespelerska under sjuttonhundratalet, räknat bland infödda skådespelare; före 1773 var de flesta skådespelare verksamma i Sverige utlänningar, företrädesvis från Frankrike; med undantag för ett kort experiment på Bollhuset vid Slottsbacken som inleddes 1737 och avbröts, 1753, så var det först från 1770-talet som detta yrke på allvar öppnades för svenskar. Fredrica Löf var en av dess främsta representanter och pionjärer och en av de mest framsgångsrika. Hon var Dramatens första primadonna.

Innehåll

Biografi och karriär

Det finns många stavningar och variationer av hennes namn. Hon föddes som Johanna Fredrika (eller Fredrica) Löf; hennes far hade ursprungligen hetat Löwe eller Löwen, men ändrat sitt namn till Löf, och själv ändrade hon sitt namn till Jeanette Fredrique Löwen. Hon kallades också ofta Fredrica Löf eller Fredrika Löven. Hennes far var löpare, sedan taffeltäckare vid hovet, och Fredrica växte upp på ett bekvämt sätt; några av hennes systrar gifte sig med adelsmän, och hennes eget dop utfördes i närvaro av en rad av rikets adel vid hovet.

Fredrica undervisades i scenkonst av den trupp franska skådespelare under ledning av Jacques Marie Boutet de Monvel, (teaterdirektör 1781-1786), som inhyrts av Gustav III för att undervisa de infödda svenska aktörerna i den moderna scenkonsten; Anne Marie Milan Desguillons var därmed med all säkerhet en av hennes instruktörer. Hon tog sedan ett (franskt) artistnamn, som var vanligt i Frankrike, även om det inte var särskilt vanligt i Sverige. År 1787 anställdes hon av Adolf Fredrik Ristell och 1788 vid Dramaten.

Hon gjorde sin debut år 1788 som Siri Brahe i pjäsen "Siri Brahe och Johan Gyllenstierna" skriven av kungen själv och gjorde omedelbar succé med sin "Grekiska Skönhet", sin charm och sin klara och mjuka röst. Hon var en strålande stjärna på scenen och en av Sveriges mest populära skådespelare under sin storhetstid under Gustav IV Adolfs omyndighetstid 1792-1796. Henns spel sades präglat av "nobless", känsla och "själ", lämpad för "ömhet, ädelhet och fierté", rösten var ljuv, klar och fyllig och hon omtalas ofta för sin elegans i klädväg - hon beröms för älskarinneroller ännu 1801. Hon var en societetsdam med elegant hem vid Gustav Adolfs torg och eget ekipage.

Då Dramaten bildades 1788, ställdes den under Operans direktion, men dess inre styrelse sköttes av ett utskott på åtta skådespelare under en ordningsman tillsatt av Operadirektionen.till skailland från Operan och franska teatern fick de ingen lön av kungen, utan från lottandelar, samt ett anslag från kungen för hela teatern. Fredrica Löf var en av de invalda ledamöterna.

Bland hennes roller var Siri Brahe i "Siri Brahe och Johan Gyllenstierna" 1788 och 1790, Kristina i Drottning Kristina 1790 och Susanna i Figaros bröllop 1799.

Hon gjorde också skandal genom sitt privatliv; hon fick två döttrar och en son utan att vara gift, och hade förhållanden med bland annat skulptören Tobias Sergel. Hennes son Johan Davidsson blev sjöman, hennes dotter Johanna Fredrika (Jeanette Fredrique) Fredrisen gifte sig med sångmästaren vid Kungliga Teatern i Stockholm Carl Magnus Crælius, Fredrika Theresia Fredrisen, med majoren vid adelsfanan Anders Andersson, och med inspektorn och arrendatorn på Kalkudden i Södermanland Jonas Peter Rundlöf.

Det sägs att döttrarna var prins Adolf Fredriks barn, men det är inte säkert att Fredrica och Adolf hade ett förhållande, däremot att han och hennes syster, Euphrosyne Löf, som också en kort tid var skådespelerska, hade det; Euphrosyne debuterade 1791 och spelade i Gustav III:s pjäser och som Iphigenie, Märta Banér och Ebba Brahe i Gustav Adolf och Ebba Brahe 1794 och möjligen August i De bägge kammarpagerna.

Fredrica Löf satt också i styrelsen då teatern under åren 1788-1803 styrdes som ett kooperativ av skådespelarna själva. Hon pensionerade sig 1808-09.

Se även

Externa länkar

Källor

  • Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)
  • Carl Forsstrand, "Sophie Hagman och hennes samtida".
  • Tiina Rosenberg, "Svensk Teater".
  • Georg Nordensvan," Svensk teater och svenska skådespelare".
  • Örnberg, "Svenska ättartavlor"
  • Johan Flodmark, Stenborgska skådebanorna
  • Ingvar Andersson, Gustavianskt
Personliga verktyg