Frans Alexander von Scheele
Från Rilpedia
Frans Alexander von Scheele, född 31 juli 1853 i Färnebo församling, Värmland, död 1931, var en svensk universitets- och skolman, pedagogisk och filosofisk skriftställare.
Scheele blev student i Uppsala 1873, promoverades till fil.dr. 1885 och förordnades s.å. till docent i estetik, vilken docentur han 1887 utbytte mot en i praktisk filosofi.
Han ägnade sig samtidigt med sällspord nit åt studentkårens angelägenheter och var dess ordförande under ett flertal år på 1880-talet. (Under en del av denna tid var den blivande statsministern Karl Staaff vice ordförande.)
Han var 1899-1905 föreståndare för den teoretiska provårskursen vid Uppsala högre allmänna läroverk, erhöll 1903 professors n.h.o.v. och utnämndes 1905 till förste folkskolinspektör i Stockholm. Somrarna 1908 och 1909 var Scheele t.f. föreståndare vid Nääs. Pedagogiken som modern vetenskap har i Scheele en av sina första betydande representanter hos oss. Efter grundliga fackstudier såväl hemma som i Frankrike och Tyskland - i Berlin, Leipzig och Jena - har han verkat genom ett synnerligen mångsidigt pedagogiskt författarskap, genom vetenskapliga och populärvetenskapliga föreläsningar - hans talekonst kan kallas glänsande - och genom seminarieövningar i barnpsykologi och pedagogik i Uppsala.
Själv mottaglig för impulser, vilka hans stora beläsenhet tillfört honom, har han kunnat skänka sådana åt andra, varom hans arbete som chef för Stockholms folkskoleväsen burit vittne. Scheele var målsman för den åskådning, som önskar se barnens aktivitet konsekvent tas i anspråk vid undervisningen. Åt fantasiutvecklingen skall därvid ges dess fulla betydelse sida vid sida med den omvårdnad, som ägnas förståndsodlingen. "Redan på skolbänken måste man få öva sin fantasi i att själv lösa sanningsgåtorna, i stället för att inplugga dem ur torra facitböcker". I besittning av ett sällsynt omfattande vetande, har Scheele som universitetsman och i egenskap av utgivare 1891-1895 av Svensk tidskrift haft stort inflytande på svensk bildning under de senare årtiondena[?]. Utom en rad Grundlinjer i psykologi och pedagogik har han utgett bl.a. Samuel Grubbes skönhetslära (1885), Nutidslögner och framtidssanningar? Kritik af Max Nordau (s.å.), Kan Gud tänkas såsom vilja? (i "Uppsala universitets årsskrift", 1887), Finnes det ett omedvetet själslif? (i "Skrifter, utg. af K. hum. vet. samf. i Uppsala", 1897) m.m.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).