Från Rilpedia

Frankrikes politiska debatt är komplex, inte minst eftersom den demokratiska modellen bygger på en blandning mellan presidentstyre och parlamentarism samtidigt som staten i hög grad decentraliserat makt till regioner, departement och i någon mån även till de mer än 36 000 kommunerna. Det senaste presidentvalet hölls i april-maj 2007, val till nationalförsamlingen hölls den 10 och 17 juni 2007. Kommun- och kantonalval anordnas i mars 2008 och regionalval 2010.

Framträdande politiska aktörer

Frankrikes politiska debatt domineras för närvarande av UMP. Partiet har en absolut majoritet av platserna i Nationalförsamlingen och dess kandidat Nicolas Sarkozy vann presidentvalet den 6 maj 2007. UMP är ett högerparti med rötterna i den franska politiska traditionen kallad gaullism (efter den tidigare presidenten Charles de Gaulle). I svenska termer kan partiets politik sägas domineras av marknadsliberala och socialkonservativa inslag. Andra framträdande personligheter är premiärminister François Fillon, inrikesminister Michèle Alliot-Marie, förre presidenten Jacques Chirac samt de förra premiärministrarna Jean-Pierre Raffarin och Dominique de Villepin.

Det största oppositionspartiet är Socialistpartiet (PS). Mellan 1981-2002 spelade detta klassiskt socialistiska parti en betydande roll för den franska politiken, först genom president François Mitterrands maktinnehav och senare genom den samlingsregering som uppstod under Jacques Chiracs första mandatperiod som president. I de tre senaste presidentvalen har dock partiet misslyckats med att samla övriga vänsterpartier bakom den egna kandidaten och förlorat valen. Partiet leds för närvarande av François Hollande, som dock har annonserat sin avgång. De tre huvudsakliga strömningarna inom partiet företräds av förre premiärministern Laurent Fabius (traditionell socialist), professorn och förre finansministern Dominique Strauss-Kahn (socialdemokrat) samt partiets presidentkandidat i 2007 års presidentval, Ségolène Royal (tillskriver sig ingen etikett). Även Paris borgmästare Bertrand Delanoë framhålls som en nyckelperson för partiets fortsatta utveckling.

I svensk media uppmärksammas även det högerextremistiska Front National. Partiet når regelmässigt mellan 11-17 % av rösterna i presidentvalet, men sedan valsystemet ändrats från proportionella val till majoritetsval i enmansvalkretsar har FN inte längre några mandat i Nationalförsamlingen. Sedan mitten av 1980-talet är man däremot representerade i Europaparlamentet och fram till ett partibyte år 2005 var den FN-märkte borgmästaren i Orange en symbolisk valseger för rörelsen. Jean-Marie Le Pen har lett partiet sedan det grundades, och biträds bland annat av sin dotter Marine Le Pen och partiets generalsekreterare Louis Aliot och partistyrelseledamoten Bruno Gollnisch.

Parlamentsvalet 2007

Den nyvalde franske presidenten Nicolas Sarkozys parti UMP med allierade vann en storseger i parlamentsvalet. När alla röster var räknade hade de fått över 45 %.

Socialisterna med allierade fick drygt 40 % av rösterna. Det är ett majoritetsval varför segraren får betydligt fler platser i nationalförsamlingen än andelen röster.

Högerextrema Nationella fronten gjorde sitt sämsta val sedan 1981 och blev utan representation i parlamentet. Partiet skyllde resultatet på att president Sarkozy "stulit" deras frågor. [1]

Grupp		Ledare	Partier	Mandat
	UMP-gruppen (Union pour un Mouvement Populaire)	Jean-François Cope	UMP, DVD	320
	Socialisternas, de radikalas och medborgarnas grupp (Groupe socialiste, radical et citoyen)	Jean-Marc Ayrault	PS, PRG, DVG, MRC	204
	Nytt Centrum - Presidentmajoritet (Nouveau Centre-Majorité Présidentielle)	François Sauvadet	NC-PSLE, MAJ, DVD	23
	Demokratisk och Republikansk vänster (Gauche démocrate et républicaine)	Jean-Claude Sandrier	PCF, VEC, DVG, MIM	24
	Oberoende		MoDem, DLR, MPF	6
	Sammanlagt:			577

Se även

• lista över franska politiker