Flygkapningen på Bulltofta
Från Rilpedia
Flygkapningen på Bulltofta var en flygkapning, utförd av tre kroater, som inträffade fredagen den 15 september till 16 september 1972. Kapningen var den första i Sverige, och bidrog till att riksdagen antog terroristlagen 1973.
Det SAS-ägda planet, DC-9:an Gunder Viking, med registeringsnummer LN-RLO, var på väg från Torslanda, Göteborg, till Stockholm när tre beväpnade kroater, under ledning av Tomislav Rebrina, med kopplingar till Ustasja fem minuter efter start meddelade de fyra besättningsmännen och 86 passagerarna att planet var kapat och att så länge som de tog de lugnt så skulle de klara livet. Männen hotade att de hade en bomb ombord som skulle sprängas om de inte lydde. Kaparna krävde en kursändring, och 17.14 landade planet på Bulltofta, Malmö. Passagerarna och besättningsmännen hölls som gisslan, och kaparna krävde att sju i Sverige fängslade kroater, skulle utbytas mot dessas frisläppande. I annat fall skulle kaparna spränga planet, sade de. De sju fångarna var dömda för mordet på den jugoslaviske ambassadören Vladimir Rolovic i Sverige den 7 april 1971 och ockupationen av Jugoslaviens konsulat i Göteborg i februari 1971. Två av fångarna, Miro Barešić och Andjelko Brajowic, avtjänade livstidsstraff för mord.
Detta var den första flygkapningen som ägt rum i Sverige. Justitieminister Lennart Geijer reste till platsen efter att ha utsetts till förhandlare vid ett regeringssammanträde. Efter några timmars överläggningar, gav Geijer efter, och lät föra de sju kroatiska internerna till planet. Utväxlingen skedde genom att tre kroater per trettio av gisslan släpptes, men den sjunde fången vägrade ge sig upp i planet. Kaparna krävde då i utbyte mot de resterande passagerarna en miljon kronor, vilket sänktes till en halv miljon. Efter sexton timmar i fångenskap, kunde de sista passagerarna lämna planet omkring klockan 8 på morgonen den 16 september, mot att kaparna fick en väska med en halv miljon kronor som lämnades nedanför planet. Besättningsmännen fick emellertid inte växlas ut, utan tvingades lyfta 8.54 för att föra kaparna och de fritagna fångarna till Madrid.
När kaparna och fångarna anlände till Spanien begärde de politisk asyl. Spansk undersökning visade att de inte hade haft sprängmedel ombord. Sverige krävde att kaparna och fångarna skulle utelämnas, men den 10 februari 1973 meddelade Spanien att de vägrade. I stället skulle de ställas inför rätta i Spanien. I själva verket släppte Franco en av Rolovics mördare till Paraguay, där denne blev livvakt. I den egenskapen hamnade han i USA, där han tillfångatogs, och överlämnades till Sverige 1979.[1]
Omedelbart efter kapningen ombildades kommissionen för "förebyggande av politiska våldsdåd" av regeringen under ledning av Carl Lidbom. Kommissionen hade tillsatts redan vid mordet på ambassadör Rolovic. Riksdagen antog dess förslag om en temporär terroristlag den 6 april 1973 med 254 röster mot 22. Lagen väckte ett skarpt motstånd från liberaler och vpk. I en interpellation under hösten 1972 hade Jörn Svensson (vpk) föreslagit att åtgärder skulle vidtagas direkt mot Ustasja och andra organisationer. Lidbom avvisade förslaget 17 oktober med invändningen att Sverige behövde ett försvar mot sådant politiskt betingat våld oavsett vilken grupp och vilken världsdel som utförde det. Bortsett från terroristlagen, som även motiverades genom mordet på den jugoslaviske ambassadören och av hot från palestinska grupper (särskilt Svarta September) och Japanska röda armén, ventilerades Säpos verksamhet, nödvändigheten av att dess verksamhet var hemlig kontra behovet av en demokratisk insyn i dess arbete. För denna lag blev Lidbom hotad, och fick personskydd av Säpo.
Källor
- Dan Henrik Hansén, Sammanfattning på svenska av doktorsavhandlingen Crisis and perspectives on policy change: Swedish counter-terrorism policymaking , Utrecht universitet, 2007
- Börje Heed, "Planet är kapat", Brottsplats Stockholm 3, Stockholm: Sveriges radios förlag, 1991, s. 149-153
- Ingrid Lindgren, "Flygplanskapningen i Sverige", Anno 72, Stockholm: , s. 338 f
- Ingela Maechel, "Debatten om ’Terroristlagen’", När Var Hur 1974, Stockholm: Forum, 1973, s. 202
- Säpo: Säkerhetspolisens inriktning och organisation, SOU 1988:16, s. 56
- Årsöversikt, När Var Hur 1974, Stockholm: Forum, 1973, s. 58, 67 f
