Från Rilpedia

Finrod Felagund är en fiktiv person i J.R.R. Tolkiens berättelser om Midgård. Finrod Felagund var en noldoralv och den äldsta sonen till Finarfin och Eärwen av Alqualondë i Aman. Hans syskon var Galadriel, Angrod och Aegnor.

Namnet Finrod är en sindarin form av hans namn på quenya, Findaráto, som betyder ungefär ”mäktig släkting av Finwë”. (Mer exakt var det Findaráto Ingoldo, men hans modersnamn var aldrig översatt till sindarin). Artafinde är den exakta översättningen av hans namn Findaráto på quenya. Felagund var en epessë som gavs till honom av dvärgarna när de grävde i Nargothronds grottor och betydde ”grotthuggaren”. Det är inte sindarin, utan snarare Khuzdul som influerats av sindarin. Ett annat namn som givits Finrod var Nóm (”visdom”). Det var namnet han fick av Bëor och hans följeslagare. Hans andra titlar löd: Kung/Herre över Nargothrond, Vän med Människorna.

Finrod grundade Minas Tirith i Sirions Pass och blev senare konung över Nargothrond.

När han jagade i Thargelion i östra Beleriand var han den första av noldor som kom i kontakt med människorna och han stannade länge med dem och lärde sig deras språk och lärde dem sindarin. Han ingrep även åt laiquendis vägnar eftersom de fruktade att människorna skulle krossa deras hem, och han fick tillstånd av Thingol, som härskade över hela Beleriand att vägleda människorna till Estolad.

Finrod hade en nära vänskap med Andreth av Bëors Hus, som han ofta hälsade på under Belägringen av Angband för att diskutera med henne angående alverna och människorna. En sådan konversation skrevs ner och kom senare att bli känd som ”Athrabeth Finrod ah Andreth”.

Barahir av Bëors Hus räddade Finrods liv i Dagor Bragollach och Finrod gav honom hans ring, som senare blev känd som Barahirs Ring. Många år senare kom Beren, Barahirs son, till Nargothrond och sökte hjälp, Finrod gick då med honom på uppdraget att hitta silmarillen. Celegorm och Curufin som levde i Nargothrond vid den tiden övertalade de flesta av Nargothronds invånare att stanna kvar; endast tio krigare ledda av Edrahil var trogna och följde med. De tolv blev tillfångatagna och tagna till Tol-in-Gaurhoth (Varulvarnas Ö) och forna Minas Tirith. Finrod och Sauron duellerade i mäktiga sånger men Sauron vann tillslut. Han fängslade dem och sökte efter deras ärenden och identiteter. Sauron sände sedan en varulv att förtära dem en efter en tills de avslöjar deras hemligheter. Ingen gjorde dock det. När vargen kom till Beren tog sig Finrod loss och dödade vargen med sina bara händer men blev dödligt skadad och dog senare.

Finrod älskade Amarië, en vanyaralv som inte följde honom till Midgård. Finrod gifte sig aldrig under sin tid i Midgård. Det står skrivet i Leithians Ballad att Finrod snart fick tillåtelse att återvände till livet i Valinor och ”nu dväljes med Amarië”, så de gifte sig nog senare. Silmarillion nämner knappt Finrods återvändande till livet och hans återförening med hans fader.

Tidiga versioner

I Tolkiens tidiga versioner och den första upplagan av Ringarnas herre var namnet Finrod givet till en karaktär som senare kom att bli känd som Finarfin. Finrod Felagund fick då namnet Inglor Felagund. På grund utav det är det många som spekulerar att Gildor Inglorion var Finrods son, men det är mycket bevis på att det inte är så. I den publicerade Silmarillion är Orodreth Finrods broder; detta var ett beslut av Christopher Tolkien och ett erkänt misstag. Orodreth var i själva verkat Angrods son och Finrods brorson.