Finkultur
Från Rilpedia
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (april 2009) |
Finkultur är en vanligen nedsättande benämning för kulturella uttryck som anses göra anspråk på att vara mer bildade eller värdefulla än andra kulturella uttryck. Motsatsen är vanligen populärkultur eller folkkultur, men gränserna däremellan är oklar.
Termen finkultur myntades av sociologen Harald Swedner år 1965 då han gjorde en utredning av kulturella institutioner i sex stora svenska städer, och användes då bara ironiskt, med anspelning på finrum. Det är som bekant rum som är vackert möblerade men sällan används. Swedner ansåg att "finkulturen" hade en liknande funktion för de borgerliga samhällsklasserna.
Anhängare föredrar ofta termen "högkultur". De kan hävda att det finns allmängiltiga estetiska värden och att dessa åtminstone delvis förvaltas och utvecklas inom den etablerade högkulturen. De skulle kunna hävda att en dokusåpa är mindre värdefull och ger tittaren mindre långsiktig behållning än en film av Ingmar Bergman.
Förr talade man ofta om kvalitet som kriterium för finkultur, men numera har detta blivit mindre vanligt då uppfattningen att kvalitet alltid är subjektivt vunnit terräng. Vissa anhängare av finkultur kallar offentligt populärkultur för "skräpkultur". Andra ser populärkulturen som berättigad, men menar ändå att högkulturen har kvaliteter som gör det önskvärt att försvara den och göra den tillgänglig för en bred publik.
Finkultur har i viss mån varit associerat med de övre samhällsklasserna, men detta samband har delvis bleknat. Numera används begreppet ibland om den kultursyn som återspeglas på de stora dagstidningarnas kultursidor, av somliga kallat kulturelitism.
Tidigare var finkulturens eller högkulturens ställning som normgivare självklar i västerlandet. I dag har denna ställning försvagats och ibland hävdas att högkulturen blivit en subkultur bland andra i det samtida samhället.[1]
Exempel på finkultur
Följande företeelser kallas ofta finkultur:
- Klassisk musik
- Opera
- Vissa former av bildkonst
- Viss teater
- Klassisk litteratur och viss poesi
- Konstfilm
Exempel på kulturyttringar som står i motsatsställning till finkultur
Följande kulturella företeelser anses ofta stå i motsatsställning till finkultur:
- Dokusåpa
- Hollywoodfilm
- Kiosklitteratur
- Populärmusik (som dansbandsmusik och schlager)
- Pornografisk film
- Såpopera
- Tecknade serier (med vissa undantag)
- Veckotidningar och "skvallerpress"
Externa länkar
- ↑ Horace Engdahl, "Högkultur som subkultur?", Sydsvenska Dagbladet, 2 april 2006.