Filippinsk kakadua
Från Rilpedia
?Filippinsk kakadua Status i världen: Akut hotad |
|
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djurriket Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Papegojfåglar Psittaciformes |
Familj: | Kakaduor Cacatuidae |
Underfamilj: | Cacatuinae |
Släkte: | Cacatua |
Undersläkte: | Licmetis |
Art: | Filippinsk kakadua C. haematuropygia |
|
|
§Cacatua haematuropygia Auktor: Statius Muller, 1776 |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Filippinsk kakadua (Cacatua haematuropygia) är en kakadua som lever i vilt tillstånd på Filippinerna, där små populationer finns på öarna Palawan, Tawitawi, Mindanao och Masbate.[1]
Innehåll |
Utseende och läte
Filippinsk kakadua är en relativ liten kakadua, cirka 31-32 centimeter lång. Fjäderdräkten är helt vit bortsett från det inre av tofsen, som är gult eller rött, och undersidan av stjärten, som är gul och röd.[2][3]
Filippinsk kakadua har ett karakteristiskt bräkande läte, samt skrikande och visslande ljud som de flesta kakaduor. Den är tystare än de flesta kakaduor, och mycket tystare än inkakakaduan och moluckkakaduan.[1]
Beteende
Den bor i trädhål och lägger 3-4 vita ägg, som ruvas i cirka 25 dagar.[2]
Status
Denna fågel är akut hotad. Populationerna har minskat dramatiskt på grund av olaglig fångst för burfågelhandeln. Det höga priset som varje fågel ger (cirka 160 amerikanska dollar i Manila 1997) innebär att ungar tas från nästan varje tillgängligt bo. Biotopförlust kan också ha bidragit till artens minskning. Den nuvarande populationen beräknas till mindre än 4000 fåglar.[1]
Noter
- ↑ 1,0 1,1 1,2 Red-vented Cockatoo i engelskspråkiga Wikipedia 8 juli 2006
- ↑ 2,0 2,1 Uno Plazikowski: Stora burfågelboken i färg, Norstedts, Stockholm 1970, andra upplagan, sid. 224. ISBN 91-20-04548-4.
- ↑ BirdLife International artfaktablad
Källor
- Red-vented Cockatoo i engelskspråkiga Wikipedia 8 juli 2006, där följande anges som källa:
- Cacatua haematuropygia i IUCN:s databas
- Uno Plazikowski: Stora burfågelboken i färg, Norstedts, Stockholm 1970, andra upplagan, sid. 224. ISBN 91-20-04548-4.
- BirdLife International artfaktablad (engelska)