Från Rilpedia

Filip av Orléans (Filip regenten), född 2 augusti 1674, död 23 december 1723, syftar vanligtvis på Philippe II d'Orléans vilken verkade som regent i Frankrike 1715 - 1723 för den omyndige då endast femårige Ludvig XV.

Filip föddes i Saint-Cloud, som son till hertig Filip I av Orléans och dennes andra hustru; Elisabet Charlotta av Pfalz. Han inledde en militär karriär på 1690-talet. Sin första stridserfarenhet fick han vid belägringen av Mons och fortsatte den militära banan i flera strider i södra Nederländerna 1692 - 1695. Efter kriget då han var sysslolös studerade han naturvetenskap. År 1701, vid faderns död, blev Filip ny hertig av Orléans.

1692 gifte han sig med sin kusin, Françoise-Marie de Bourbon, en utomäktenskaplig, men erkänd dotter till Filips farbror Ludvig XIV, och kom att stå hovkretsarna nära. Han fick åtta barn med henne, och därutöver tre erkända utomäktenskapliga. Han fick olika uppdrag i Italien 1706 och Spanien 1707-08 och rönte där en viss framgång.

Regeringsåren

I Ludvig XIV:s testamente var Filip utsedd till president över förmyndarregeringen för hans sonsons son Ludvig XV, vilken genom en serie tillfälligheter blivit tronarvinge efter att hans farfar, föräldrar och två bröder dött av sjukdom (förmodligen smittkoppor) och en av hans farbröder blivit kung i Spanien.

Då Ludvig XIV avled i september 1715 bestred Filip testamentet, och insatte sig själv som enväldig regent, hänvisande till att han själv var en Bourbon, som sonsons son till Henrik IV och brorson till Ludvig XIV. Som första åtgärd i sin regim sänkte han skatterna och hemförlovade 25000 man ur armén. På grund av flera olyckliga omständigheter blev det dock samtidigt kris i Frankrikes finanser, och Filip fick kämpa med sin regim i en särdeles turbulent tid. Bland annat kväste han en konspiration som strävade till att förena Frankrike med Spanien under Ludvig XV:s farbror Filip V, vilket även ledde till ett kortare krig med Spanien.

Då Ludvig XV uppnådde myndig ålder 1723 blev Filip förste minister, vilket han förblev till sin död inte fullt ett år senare.

Personen

Filips eftermäle håller honom för nöjeslysten och korrupt, som regent var han emellanåt vek, och som uttalad ateist var han också på kant med påven. Senare forskning har ändå kommit till att han skulle ha kunnat vara framstående som statsöverhuvud om inte omständigheterna varit de värsta tänkbara. Han var framsynt gällande tidens trender och upphävde många av sin farbrors impopulära despotiska dekret. Han understödde också både konst och vetenskap, och bidrog till att föra fram Sorbonne som ett av de främsta universiteten i Europa. Kungliga biblioteket i Paris öppnades för allmänheten på hans försorg. Hans konstsamling var också enastående, men splittrades efter revolutionen och såldes mestadels på auktion i London.

Giftermål och barn

• Den 9 januari 1692, gifte han sig med Francoise-Marie de Bourbon, Mademoiselle de Blois (1677–1749), som han fick åtta barn med:
  • Mademoiselle de Valois (1693 – 1694)
  • Marie Louise Elisabeth (1695 – 1719). Gift med Charles, hertig av Berry
  • Louise Adélaïde (1698 – 1743).
  • Charlotte Aglaé (1700 – 1761). Gift med Frans III, hertig av Modena
  • Louis, hertig av Orléans (1703 – 1752).
  • Louise Elisabeth (1709 – 1742). Gift med Ludvig, kung av Spanien
  • Philippine Elisabeth (1714 – 1734).
  • Louise Diane (1716 – 1736).

Filip fick också ett flertal illegitima barn med olika kvinnor. Tre av dessa barn erkändes.

Med Florence Pellerin:

• Charles de Saint-Albin (1698-1764)

Med Marie Louise Le Bel de La Boissière:

• Jean Philippe d'Orléans (1702-1748)

Med Christine Charlotte Desmares:

• Angélique de Froissy (1702-1785)

Genom sin ende legitime son, Louis (se ovan), blev Filip farfars farfar till "borgarkungen" Ludvig Filip I.