Akutfasprotein
Från Rilpedia
Ett akutfasprotein är ett protein som produceras från levern som svar mot inflammatoriska stimuli genom cytokiner, till exempel interleukin 1 (IL-1), IL-6, och tumörnekrotisk faktor alfa (TNF-α).
Innehåll |
Exempel
Exempel på akutfasprotein är:
Alfa-1-Antichymotrypsin
Alfa-1-Antichymotrypsin är ett glykoprotein av globulintyp som vandrar i alfaregionen vid proteinelektrofores. Den tillhör serinproteasinhibitorfamiljen.
Alfa-1-Antitrypsin
Alfa-1-Antitrypsin är ett plasmaprotein som är en proteasinhibitor. Den har en något lägre molekylmassa än albumin och är ett glykoprotein. Proteinet är en akutfasreaktant och kan därför användas för att karaktärisera inflammatorisk aktivitet. Vid alfa-1-antitrypsinbrist finns risk för såväl lung- som leversjukdom.
Alfa-2-Makroglobulin
Alfa-2-Makroglobulin även känt som α2-Makroglobulin och ibland förkortat som α2M eller A2M är ett stort plasmaprotein i blodet. Det produceras i levern och är en huvudkomponent i alfa-2-bandet vid proteinelektrofores.
C-reaktivt protein
C-reaktivt protein (CRP) mäts ofta på sjukhus och är ett tecken på infektion. Serum amyloid A (SAA), tros ha en funktion bland annat i kolesterolmetabolismen.
Ceruloplasmin
Ceruloplasmin är också känt som ferroxidas eller järn[II]:oxygenoxidoreduktas. Det är det huvudsakliga koppartransporterande proteinet i blodet. Dessutom spelar det en roll i järnmetabolismen. Proteinet beskrevs för första gången år 1948.
Fibrin
Fibrin är ett protein som kan bildas från lösligt fibrinogen i blodet vid blodets koagulation till exempel efter en sårskada. Vid koagulationen sätts en reaktion igång som med hjälp av ett antal koagulationsfaktorer leder till att förstadiet fibrinogen omvandlas till ett slags nätverk av trådar, fibrin. I nätverket kan sedan blodplättar och röda blodkroppar fastna, vilket leder till att såret slutar blöda. Fibrin medverkar även vid bildning av blodkroppar.
C3
Haptoglobin
Haptoglobin (förkortat Hp) är ett plasmaprotein som för det mesta produceras i levern och som binder fritt hemoglobin som frisatts från röda blodkroppar när dessa bryts ner, således sjunker koncentrationen av haptoglobin vid hemolytiska tillstånd. Låg halt av haptoglobin i blodet orsakas av sjukdomar i lever och mjälte medan en hög koncentration kan bero på inflammationer, detta för att binda upp järnet som finns i blodbanan och därmed hindra bakteriell tillväxt. Normalvärden för haptoglobin i blodet är 0,45-2,75 g/L för vuxna. Barn har ofta för låga värden av haptoglobin för att de ska kunna mätas och därför är det ingen bra metod för att ställa diagnoser hos barn.
Hemopexin
Hemopexin (eller haemopexin) binder hem med den högsta affiniteten av alla kända proteiner. Dess funktion är att sköta "sophanteringen" av det hem som frisläppas eller som förloras vid omsättningen för hemproteiner t.ex. hemoglobin och skyddar kroppen från oxidativa skador som fri hem kan orsaka. Dessutom släpper hemopexin sin bundna ligand för att den skall internaliseras varvid det sker en interaktion med en specifik receptor belägen på ytan av leverns celler. Denna funktion har hemopexin för att bevara kroppens järn.
Orosomucoid
Orosomucoid är ett plasmaprotein med något lägre molmassa än albumin. Dess biologiska funktion är okänd men det är en akutfasreaktant och används därför vid diagnostik av inflammatorisk aktivitet.
Orosomucoid bildas främst i levern men även i lymfocyter.
Albumin
Albumin är det mest förekommande proteinet i blodet. Dess viktigaste funktion är att upprätthålla det kolloidosmotiska trycket (se osmos) som "håller kvar" blodets vätska i blodkärlen.
Serum amyloid A
Serum amyloid A (SAA) proteiner är en familj av apolipoproteiner förknippade med high-density lipoprotein (HDL) i plasma. Olika isoformer av SAA uttrycks på olika nivåer eller som svar på inflammatoriska stimuli. Dessa proteiner produceras huvudsakligen i levern. Bevarande av dessa proteiner i hela serien av ryggradslösa djur och ryggradsdjur tyder på att de spelar en mycket viktig roll hos alla djur.
Serum Amyloid P
Serum Amyloid P (SAP) är identisk med serumformen av amyloid P component (AP), ett 25kDa pentameriskt protein som först identifierades som en pentagonal beståndsdel i den patologiska vävnadsinlagring som kallads amyloid. APCS är den mänskliga genen.
Transferrin
Transferrin är ett transport globulin som bildar komplex med och transporterar järn i blodplasman. Järn transporteras bland annat mellan mjälten där erytrocyter fagocyteras och järn frisläpps, till den röda benmärgen där erytrocyter nybildas. Ungefär 0,1% av kroppens järn finns bundet i transferrinkomplex. Koncentrationen av transferrin i blodet är förhöjd vid järnbrist anemi men fler tester måste göras tillsammans med transferrinbestämning eftersom koncentrationen av transferrin kan påverkas av många olika faktorer.
|
||||||||
