Dvärgspäckhuggare
Från Rilpedia
?Dvärgspäckhuggare Status i världen: Kunskapsbrist[1] |
|
---|---|
Storleksjämförelse mellan Dvärgspäckhuggare och människa.
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryoter |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Däggdjur Mammalia |
Ordning: | Valar Cetacea |
Underordning: | Tandvalar Odontoceti |
Familj: | Delfiner Delphinidae |
Släkte: | Feresa Gray, 1870 |
Art: | Dvärgspäckhuggare F. attenuata |
|
|
§Feresa attenuata Auktor: Gray, 1875 |
|
Dvärgspäckhuggarens utbredningsområde
|
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Dvärgspäckhuggare (Feresa attenuata) är en ganska liten och ovanlig delfin och enda arten i släktet Feresa. Den har fått sitt namn för att den delar några fysiologiska egenskaper med späckhuggaren. Dvärgspäckhuggare är en aggressiv delfin som utan tvekan dödar andra av samma art.
Ända fram till 1950-talet var det enda beviset om att dvärgspäckhuggare existerade, två skallar som fanns på British Museum. År 1954 beskrev en japansk valforskare om en sällsynt ”tumlare” som några valfångare hade dödat. Han skrev att tumlarnas skallar var identiska med de på British Museum men att de hade kroppar som späckhuggare.
Dvärgspäckhuggare är av medelstorlek i jämförelse med andra delfinarter, lite tyngre och större än en människa. Kroppen är robust och mörkfärgad, huvudet rundat med knapp någon nos. Valens sidor är ljusare färgat och undersidan vit.
Det är mycket svårt att närma sig dvärgspäckhuggare men man har konstaterat att de lever i grupper på 10 till 30 individer och att de har setts jaga och döda andra delfinarter som den vanliga delfinen. I från strandade dvärgspäckhuggare har man kommit fram till att deras egentliga diet består av små fiskar och bläckfisk.
Dvärgspäckhuggare tros var en sällsynt art och man beräknar att det finns ungefär 39,000 individer i Stilla havet och Indiska oceanen.
Se även
Källor
- Fritt översatt i från den engelska Wikipedian.
- ↑ Feresa attenuata på IUCN:s rödlista, auktor: Taylor, B.L. et. al. (2008), besökt 12 januari 2009.