Djurgeografisk region

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Schematisk översikt av jordens åtta faunaregioner:

• Violett: nearktis
• Grön: Palearktis
• Orange: etiopiska
• Röd: orientaliska
• Oliv: australiska
• Brun: neotropikerna
• Den oceaniska regionen och antarktiska regionen är inte med på kartan

Biosfären delas ofta upp i åtta stycken djurgeografiska regioner, även kallade faunaregioner vars respektive gränser till stor del följer kontinenternas gränser. Dessa djurgeografiska regioner har alla sin egen karakteristiska växelverkan mellan klimatfaktorer och ekologiska processer som skapar förutsättningar för allt levande i regionen.

De åtta djurgeografiska regionerna

1. nearktiska regionen 22.9 mil. km² (omfattar merparten av Nordamerika)
2. palearktiska regionen 54.1 mil. km² (omfattar merparten av Eurasien och Nordafrika)
3. etiopiska regionen 22.1 mil. km² (omfattar Afrika söder om Sahara)
4. orientaliska 7.5 mil. km² (ibland också kallad den indomalayiska faunaregionen, omfattar sydasiatiska subkontinenten och sydöstra Asien)
5. australiska 7.7 mil. km² (omfattar Australien, Nya Guinea, och de omkringliggande öarna). Den norra gränsen för denna faunaregion kallas för Wallacelinjen.
6. neotropiska regionen 19.0 mil. km² (omfattar Sydamerika och Västindien)
7. oceaniska regionen 1.0 mil. km² (omfattar Polynesien, Fiji och Mikronesien)
8. antarktiska regionen 0.3 mil. km² (omfattar Antarktis)

Metodik för gränsdragningen av de djurgeografiska regioner

De flesta är idag överens om att man delar in djurgeografiska regioner efter de arter som reproducerar sig lokalt och inte efter exempelvis fåglar som har sitt vinterkvarter i området. Om ett område i gränstrakten mellan två djurgeografiska regioner innehåller en majoritet av reproducerande arter från den ena djurgeografiska regionen är det större sannolikhet att detta område tillhör just den djurgeografiska regionen. År 1986 publicerade Lee-Smith en studie där han presenterade en metod där han klassificerade arter i geografiska "släktskap". Faktorerna han använde var inte bara utbredning utan även ursprung och släktskap. Det vill säga om en art reproducerar sig i ett område och dess taxa härstammar från exempelvis palearktis så är det mer troligt att området tillhör den palearktiska regionen.

Djurgeografiska provinser

Dessa huvudsakliga djurgeografiska regioner, kan sedan delas upp i lokala provinser. För Sverige brukas till exempel arktiska, högboreala och sydskandinaviska provinserna.

Se även

• Västra palearktis
• Holarktis

Källa

• Heinrich & Hergt: Munksgaards Økologiatlas ISBN 87-16-10775-6
• Hirschfeld & Jirle, Vilka lista ska jag räkna på när familjen lapar sol i Dubai, Roadrunner, nr.3, 2006