Falsifierbarhet
Från Rilpedia
- Falsifikation leder till denna artikel, som behandlar det vetenskapsteoretiska begreppet falsifierbarhet. För falska kopior, se förfalskning.
Falsifierbarhet, möjlighet att beskriva ett sammanhang där ett givet påstående är falskt. Inom vetenskapsteori används falsifierbarhet som ett metodologiskt krav för att en teori ska anses vara vetenskaplig - det ska gå att beskriva sammanhang då teorin är falsk för att man ska kunna bevisa att den är sann. Till exempel anses i allmänhet inte teorier om Guds existens eller det som möjligen existerade innan Big Bang vara frågor som vetenskapen ska handskas med eftersom deras sanningshalt inte går att verifiera.
Exempel på en icke-falsifierbar teori:
Alla människor avskyr att äta senap, eftersom det smakar alldeles för starkt. Den som påstår sig tycka om senap ljuger för att visa sig tuff inför omvärlden.
Oavsett om alla, ingen eller ett godtyckligt antal människor skulle påstå att de gillade senap skulle nämligen denna teori passa in.
Karl Popper ansåg att många teorier var så flexibla att de ej gick att motbevisa och menade istället att alla vetenskapliga teorier måste vara falsifierbara.
Grundtanken är att om en hypotes ska utgöra en del av vetenskapen så måste den vara falsifierbar. Detta innebär att det måste finnas ett logiskt observationspåstående som är oförenligt med hypotesen. Ju mer omfattande en teori är, ju mer den säger om världen, desto svårare är den att falsifiera,vilket innebär att teorier bör formuleras tydligt, exakt och precist för att ses som vetenskapliga.
Popper ansåg att en utsaga bara var intressant att diskutera i ett vetenskapligt sammanhang ifall den var falsifierbar. Detta har kritiserats, eftersom påståendet i sig är en utsaga som inte är möjlig att falsifiera.[källa behövs]
Falsifikation
Falsifikation (av latin falsus, falskt, facere, göra) innebär inom filosofi att visa att en utsaga är falsk, antingen för sig själv eller tillsammans med andra utsagor som antas vara sanna.
Karl Popper förordar att forskare ska lägga mer tid på att försöka hitta fel med sina teorier, att falsifiera dem, än på att bekräfta dem. Det beror på att alla människor har en tendens att omedvetet vara selektivt uppmärksamma på sådan information som bekräftar deras egna uppfattningar. Detta kallas konfirmeringsbias. Har man en negativ självbild, tenderar man att ta fasta på kritik och inte höra beröm. Även vetenskapliga forskare tenderar att vara selektivt uppmärksamma på forskningsresultat som stämmer med deras egen teori och ignorera sådant som strider mot den.[1]
En falsifikator är en vetenskapsteoretisk term för det som vederlägger ett visst påstående. Observationssatsen "Denna svan är svart" är därmed en falsifikator för påståendet "alla svanar är vita".
Referenser
- ↑ Lundh, Montgomery, Waern, Kognitiv psykologi, Studentlitteratur 1992, ISBN 91-44-35931-4, sid 50-51
