Kuwaitkriget

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Första Kuwaitkriget)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Kuwaitkriget
WarGulf photobox.jpg
Datum 2 augusti 1990 - 28 februari 1991
Plats Persiska viken
Utfall Avgörande seger för koalitionen och frigörelse av Kuwait.
Syfte Irakiska invasionen av Kuwait.
Stridande
Mall:Landsdata Kuwait Kuwait
Mall:Landsdata USA USA
Mall:Landsdata Storbritannien Storbritannien
Mall:Landsdata Saudiarabien Saudiarabien
Mall:Landsdata Egypten Egypten
Mall:Landsdata Qatar Qatar
Mall:Landsdata Frankrike Frankrike
Mall:Landsdata Kanada Kanada
Flag of the United Nations.svg FN-koalition
Flag of Iraq, 1991-2004.svg Irak
Befälhavare
Mall:Landsdata USA Norman Schwarzkopf
Mall:Landsdata Saudiarabien Khalid bin Sultan
Mall:Landsdata Egypten Hosni Mubarak
Flag of the United Kingdom.svg Peter de la Billière
Flag of Iraq, 1991-2004.svg Saddam Hussein
Styrka
959 600 545 000
Förluster
358 dödade,
776 skadade
46 tillfångatgna
25 000 dödade,
75 000 skadade
63 000 tillfångatgna

Kuwaitkriget, eller gulfkriget (Gulfkriget kan även avse Iran-Irak-kriget), var ett fullskaligt krig mellan Irak och de allierade trupperna, ledda av USA, under 1990-talets början. Det amerikanska kodnamnet var "Operation Ökenstorm" (Operation Desert Storm).

Innehåll

Bakgrund

Området där Kuwait idag ligger har länge varit omstritt. 1961 deklarerade landet sin självständighet från Storbritannien, något som Irak bestred fram till 1963 då de ansåg att landområdet tillhörde den egna staten. Kuwait var allierat med Irak under Iran-Irak-kriget 1980-88.

Saddam Hussein och USA:s ambassadör, April Glaspie, möttes den 25 juli 1990 och vissa bedömare anser att Saddam Hussein vid detta möte fick uppfattningen att USA ej skulle ingripa om han anföll Kuwait. Detta har dock inget stöd i de utskrifter som finns från mötet [1]. April Glaspie rapporterade till State Department (motsvarande UD) att hon sagt följande till Saddam Hussein: "we have no opinion on the Arab-Arab conflicts like your border dispute with Kuwait". (Fritt översatt från sidan 20 i Friedman (2004): vi har ingen åsikt angående konflikter mellan arabländer såsom er gränsdispyt med Kuwait.) Vidare säger Hussein under samtalet, nästan som en förutsägelse: "We know that you can harm us although we do not threaten you. But we too can harm you. Everyone can cause harm according to their ability and their size. We cannot come all the way to you in the United States, but individual Arabs may reach you."

Ett problem ur irakisk synpunkt var att Kuwait krävde tillbaka det ekonomiska stöd man givit under Irak-Iran-kriget med hänvisning till att det var ett lån. Detta samtidigt som man enligt Iraks uppfattning sålde mer olja än vad OPEC-länderna enats om, resulterande i låga världspriser på råolja. I verkligheten var det dock Saudiarabien som hade ökat sin produktion kraftigt vilket tryckte ner oljepriserna. Iraks ekonomi sviktade på grund av lägre inkomster från oljan och man anklagade även Kuwait för att ha borrat snett in i oljekällor på irakisk mark. Detta anses också ha varit en bidragande orsak till kriget.

Krigets utveckling

Operation Desert Storm

Kriget inleddes med att Irak den 2 augusti 1990 flög ett 50-tal Mil-8 och några Mil-6 på låg höjd in i Kuwait för att undvika radar. Många havererade på vägen på grund av dammet som virvlades upp och beskjutning ifrån kuwaitiska trupper. Målet med operationen var att döda Kuwaits emir och införliva Kuwait som en provins i Irak. Operationen misslyckades delvis och Kuwaits emir lyckades fly. Invasionen följdes av plundring av kuwaitisk egendom. Ett British Airways Boeing 747 mellanlandade precis i Kuwait och blev senare förstört. Passagerarna och flygplansbesättningen blev tagna som gisslan i Irak för att senare släppas. Dessutom blev två Airbus A300 och två Boeing, tillhörande Kuwait Airways, förstörda.

Efter en lång uppladdning inledde de allierade FN-trupperna under USA:s ledning en motoffensiv i januari 1991, först med ett omfattande luftkrig och sedan med marktrupper. Efter en dryg månad var Kuwait fritt från de irakiska invasionsstyrkorna, men luften förpestades länge därefter av röken från de många oljekällor som satts i brand av irakierna.

Slutfasen av kriget blev mycket blodig. På motorvägen mellan Basra och Kuwait City, även kallat "Dödens motorväg", dödades flera tusen retirerande irakier. Antalet offer är officiellt 111 man på koalitionssidan och minst 100 000 irakiska soldater. Antalet civila offer är svårt att uppskatta och därför mycket osäkert. Efter kriget startades två uppror mot Saddam Husseins regim, av kurderna i norra Irak och av Shia-muslimerna i södra Irak. Kurderna krävde flygunderstöd av amerikanerna men nekades detta. Båda upproren slogs mycket brutalt ner av irakiska trupper. Senare infördes två "no-fly-zones" av USA och Storbritannien för att i viss mån skydda befolkningen i dessa områden.

Brittiska stridsfordon under Kuwaitkriget.

Stridigheterna avslutades formellt ca sex månader efter krigsutbrottet. Irak åsattes stränga sanktioner och restriktioner av FN, bland annat gällande produktionen av massförstörelsevapen samt import av varor och material. Sanktionerna drabbade, delvis på grund av interna irakiska problem, i viss mån även mediciner och nödvändig medicinsk utrustning. UNICEF beräknade 1999 att så många som en halv miljon barn, som annars skulle överlevt, hade dött på grund av sådana brister under de åtta år sanktionerna varit i kraft.

Massmedierna

Under gulfkriget spelade medierna en stor roll. CNN var på plats och sände ut nyheter direkt, men som bland andra Dr. Patrick O'Heffernan invänder, i Hanami (1997): "In truth, there was never more than a skirmish between the media and the military during the Gulf War and the most obvious lesson is that the American military rolled over the media as easily as it rolled over the Iraqi Army for almost the same reason." (Fritt översatt: I verkligheten var det inte mer än en skärmytsling mellan media och militären under kuwaitkriget och den mest uppenbara lärdomen är att USA:s militär manipulerade/utmanövrerade medierna lika lätt som de manipulerade/utmanövrerade Iraks armé för i stort sett samma orsak.) O'Heffernan pekar på en studie gjord av San Francisco Bay Guardian som visar att antalet sårade i strid var 400 procent högre än vad medierna rapporterat. Medierna visade för första gången så kallade "smarta bomber" använda i ett stort krig. Exponeringen i medierna var mycket stor och stod inte i relation till verkligheten. Verkligheten var att bara sju procent av alla bomber under Gulfkriget var "smarta" och att 70 procent av samtliga släppta bomber missade sitt mål.

General Schwarzkopf, som ledde invasionen, vilseledde medierna med flit genom att sända bandade övningar från hangarfartyg i Persiska Gulfen. Han utnyttjade därmed medierna som ett strategiskt vapen, medveten om att Iraks ledning saknade underrättelseinformation om USA:s invasion och enbart hade TV:s direktsändningar att basera beslut på. Invasionsstyrkan hade då tid att förflytta sina trupper och på så sätt undvika en direkt konfrontation med Iraks armé.

En annan anledning för General Schwarzkopf att utnyttja medierna var att USA förlorade Vietnamkriget på grund av blodiga bilder från Vietnam. En studie från the Center for the Study of Communication visar att folk i USA som tittar på TV-sända nyheter inte får någon kunskap om kriget. Trots detta visar studien att stödet för kriget ökar om folk tittar på samma TV-sända nyheter. Trots att 85 procent av amerikanerna stödde USA i Gulfkriget visade studien att två procent visste att Saddam Hussein invaderade Kuwait för att Kuwait sänkt råoljepriset och borrat efter olja på irakisk mark.

Externa länkar

Källor

  • Friedman, George (2004) America's Secret War, Little, Brown: Storbritannien
  • Hanami, Andrew (1997) War, Peace & Power - in the Post Cold War Era, Kendall/Hunt Publishing Company: USA

Personliga verktyg