Al-Aqsa-intifadan

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Andra intifadan)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Al-Aqsa-intifadan (ibland andra intifadan) började med att Yassir Arafat i september 2000 utropade "Saba sana intifada" (sju år av intifada).[1]Ariel Sharon begärde att få besöka Israels, och hela judendomens, heligaste plats, Tempelberget, där Al-Aqsa-moskén, islams tredje heligaste plats, tog de palestinska ledarna detta som orsak att sätta igång upploppet. Man har senare medgett att upploppet planerats länge i förväg.

  • Imad Faluji, den Palestinska myndighetens kommunikationsminister, medgav den 11 oktober 2001 att våldet hade planerats i juli, långt före Sharons "provokation" Han sade: "Den som tror att Intifadan bröt ut på grund av den föraktade Sharons besök vid al-Aqsa moskén har fel, även om detta besök var det strå som bröt ryggen på det palestinska folkets rygg. Denna intifada planerades i förväg, ända sedan president Arafat återvände från Camp David förhandlingarna"[2]
  • Sakher Habash, medlem i Fatahs Centralkommitté, sade i en intervju med den officiella palestinska tidningen Al-Hayat Al-Jadida: "Efter Camp David mötet blev det klart för Fatah-rörelsen, som broder Abu Ammar [Arafat] hade varnat, att nästa fas kräver att vi förbereder oss för konflikt [med Israel], eftersom premiärminister Barak inte är en partner som förmår uppfylla vårt folks strävanden.[3]
  • Ledaren för Fatah på Västbanken, Marwan Barghouti, sade i en intervju i en arabisk London-tidning: "Jag visste att slutet av september var den sista perioden före explosionen, men när Sharon anlände till al-Aqsa moskén var detta den lämpligaste tillfället för utbrottet av Intifadan... Kvällen före Sharons besök deltog jag i en panel på lokal-TV och tog tillfället i akt att uppmana allmänheten att bege sig till al-Aqsa moskén nästa morgon, för det var omöjligt att Sharon skulle nå al-Haram al-Sharif [Tempelberget] bara så där, och vandra iväg i fred".[4]

Sharons begäran infriades av Wakf, den muslimska överhögheten för Tempelberget, vars representant välkomnade honom och hans följe upp på Tempelberget, vilket även kan ses på journalfilmer från denna tilldragelse. Plötsligt blev Sharon med följe angripna av upprörda, stenkastande muslimer. Även detta finns dokumenterat.

Nu spreds via moskéer och arabisk media att israelerna, med Sharon i spetsen, skulle riva Al-Aqsa-moskén, den största moskén belägen i södra delen av Tempelberget. Al-Aqsa betyder "längst bort liggande" (från Mekka räknat...), och är enligt muslimsk tradition den plats från vilken Mohammed red till himmelen på sin häst. Arafat proklamerade sina sju år av intifada och "miljoner shahider (martyrer) mot Jerusalem".

Sharons besök fördömdes av palestinierna som en provokation och en inbrytning. Kritiker menar att Sharon visste att besöket skulle leda till våld och att målet med hans besök var politiskt.

Redan den 13 september 2000 hade medlemmar av Yasser Arafats Fatah-rörelse utfört ett antal attacker mot israeliska militära och civila mål, i strid med Oslo-avtalet. Dessutom hävdade den israeliska institutionen Palestinian Media Watch att det officiella palestinska TV-bolaget blev allt mer militant under sommmaren 2000, när Camp David-förhandlingarna bröt samman.[5]

Referenser

  1. David Makovsky: Arafat's Resistance to a Summit PeaceWatch #267, June 28, 2000. The Washington Institute for Near East Policy.
  2. Khaled Abu Toameh: How the war began Mafhoum.com 19 september 2002. (se talet på video.)
  3. Al-Hayat Al-Jadida, 7 december 2000.
  4. al-Sharq al-Awsat, 22 oktober 2000.
  5. ”Rape, Murder, Violence and War for Allah Against the Jews: Summer 2000 on Palestinian Television”. http://www.pmw.org.il/specrep-30.html. Läst 2009-03-22. 

Se även


Personliga verktyg