Från Rilpedia

Färdskrivare är en anordning som enligt lag ska finnas på tunga lastbilar och bussar som ingår i yrkestrafik (undantag finns) som kontinuerligt registrerar hastighet samt kör- och vilotider.

Färdskrivare ska finnas enligt lag i stort sett alla europeiska länder, på fordon över 3,5 tons tjänstevikt. I USA använder man istället en tidbok, där föraren själv får fylla i hur mycket han arbetar och kör.

Det finns två sätt att registrera. Det traditionella är på ett pappersdiagram (analog färdskrivare). Den nya sättet från 2005 är i ett dataminne (digital färdskrivare).

Motiveringen till kravet att ha färdskrivare är att kunna kontrollera hastighetsgränsen samt kör- och vilotider. Lastbilar får max köra 80 km/h (90 km/h gäller på motortrafikled samt motorväg) och bussar 90 km/h. Lastbilar med släp får endast köra 80 km/h, gäller även på motortrafikled och motorväg. Eftersom de flesta moderna tunga lastbilar och bussar är elektroniskt begränsade enligt lag till 90 resp. 100 km/h och det brukar accepteras av polisen om fartgränsen är 90, är det den andra användningen som är viktigast.

En förare får maximalt köra i 4 timmar och 30 minuter utan paus. Sedan måste en paus på minst 45 minuter tas. Maximalt 9 timmars körtid, eller max 10 timmar per dag två ggr per vecka. Dessa regler finns av säkerhetsskäl, för att föraren ska inte bli för trött och för att konkurrensen inte ska ge oacceptabla arbetsförhållanden. Utöver detta finns regler för veckovila, för förkortande av dygnsvilan eller veckovilan, för när två personer finns i bilen samtidigt, för när bilen åker färja, för när föraren jobbar med att lasta/lossa osv.

Utöver detta finns även en stor mängd andra regler, av vilka de flesta är svåröverskådliga till den grad att till och med vägverket har misslyckats med att ta fram det dataprogram som skulle kunna räkna ut tillåtna körscheman.

En lastbil hinner cirka 720 km per dag om det är motorväg, och om en längre resa är mycket bråttom kan man ha två förare där en kör och en vilar eller sover, och de byts av. Det finns förberedda kontrollstationer längs huvudvägarna där lastbilar och bussar kan vinkas in för kontroll. I Tyskland är det vanligt att bötfälla förare för enstaka hastighetsöverträdelser som synts på diagrammet.

Det har förekommit mycket manipulation med färdskrivare, t.ex. smusslande med diagram eller installation av anordningar som får färdskrivaren att tro att lastbilen står still när man kör. Därför infördes digitala färdskrivare med förarkort. Varje förare får bara äga ett förarkort som stoppas in i färdskrivaren så alla aktiviteter registreras.

Detta betyder dock inte att de nya digitala färdskrivarna är säkrare. Det har redan uppdagats fusk med modifierade färdskrivare.

Systemet med digitala färdskrivare kräver i vissa fall att man ändå måste skriva ut informationen på papper och spara. Dessutom finns inget skydd mot överskrivning av data, varför man måste vara noga med att kopiera informationen på sitt personliga kort var 3:e vecka samt även fordonsenheten var 6:e vecka. Det är belagt med böter att glömma bort att säkerhetskopiera kortet, trots att man inte kan se när det börjar bli fullt. Man är skyldig att kopiera det "så ofta det behövs".

Minnet på det digitala förarkortet kan lagra minst 96 aktivitetsförändringar per dygn i minst 28 dagar. I Sverige valde man förarkort med större kapacitet som kan lagra 6-12 månaders aktiviteter. Man skall ändå säkerhetskopiera var 3:e vecka, för skulle kortet tappas bort eller gå sönder så accepterar inte polisen att 6 mån körtidsdata är borta.

Minnet i den digitala färdskrivaren är på 1 MiB. Den klarar att lagra allt under minst 1 år, vilket också är kravet på hur länge information om kör- och vilotider skall sparas. Dock rekommenderar vägverket att man kopierar ut informationen var 6:e vecka.