Från Rilpedia

Ernst Zierke, född 6 maj 1905 i närheten av Köslin i dåvarande Västpommern, tysk SS-officer; SS-Unterscharführer.

Zierke var verksam inom Nazitysklands ”eutanasiprogram” Aktion T4. Han var sjukskötare och chaufför vid anstalterna Grafeneck, Hadamar och Sonnenstein. I juni 1942 kommenderades han till förintelselägret Bełżec där han bland annat övervakade ankommande transporter av interner. Under de första månaderna 1943 upphörde mordverksamheten i Bełżec, och lägret avvecklades. Zierke var då med och sköt ihjäl de kvarvarande lägerfångarna.

I mars 1943 förflyttades Zierke till arbetslägret Dorohucza, beläget cirka 5 km nordost om Trawniki. Hösten 1943 deltog han i likvideringen av Sobibór vilket bland annat innebar att avrätta de återstående lägerfångarna.

I december 1943 omplacerades Zierke till norra Italien för att där bekämpa partisaner och tjänstgöra som lägervakt i koncentrationslägret Risiera di San Sabba i utkanten av Trieste.

Efter andra världskrigets slut greps Zierke i ett krigsfångeläger men släpptes. Han arresterades 1963 och ställdes inför rätta vid Belzecrättegången i München 1964. Juryn var oenig, och Zierke och flera medåtalade släpptes fria, endast för att omedelbart häktas på nytt i avvaktan på Sobibórrättegången i Hagen 1965. Vid denna rättegång frikändes Zierke i brist på bevis. Han hävdade att Christian Wirth, inspektör för förintelselägren Bełżec, Sobibór och Treblinka, hade hotat honom själv och andra lägervakter med dödsstraff om man vägrade att utföra order.