Från Rilpedia

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Ericametoden, lekdiagnostisk metod utvecklad vid Ericastiftelsen 1940-50 av barnpsykiatrikern och psykoanalytikern Gösta Harding. Metoden grundar sig på en teori om att barnets kognitiva, sociala och emotionella utveckling tar sig uttryck i leken. Metoden är dock inte nödvändigtvis knuten till en specifik utvecklingsteori utan kan kopplas till den teori som testledare vill använda ^[1], vanligast är dock psykodynamisk/psykoanalytisk teori.

Metoden består i att barnet vid tre tillfällen får ”bygga en värld” i en låda med sand genom att välja bland ett stort antal föremål. Både processen under den tid barnet bygger, och den slutgiltiga scenen i sandlådan, analyseras och anses bidra med information om barnets psykologiska utveckling och hälsa.

Metoden har tidigare gjorts känd, bland annat, som bevisföring vid mål om sexuella övergrepp mot barn. Idag används dock metoden inte vid rättsliga processer eftersom det anses svårt att skilja på om barnet uttryckt en inre föreställning eller en faktiskt händelse.^{[källa behövs]}

Som diagnostiskt redskap saknar metoden vetenskapligt stöd då forskning kring metoden ännu är ringa. En normering genomfördes 2006[1]. Metoden ska ses som en del av en barnpsykologisk utredning och bör alltid kompletteras med andra metoder.

Referenser

1. ↑ Ulla Forsbeck Olsson: ”2000-talets barn bygger i sandlådan: Normering av Ericametoden”. Mareld: 2006 ISBN: 9188872769