Enduro
Från Rilpedia
Enduro är en motorsport där motorcyklar körs på banor i svår terräng. Namnet kommer av den spanska och italienska formen av det engelska ordet endurance, som betyder uthållighet. Det finns även enduro för snöskoter.
Enduro är den motorcykelsport som har flest utövare i Sverige, från motionsåkare till yppersta elit. Sverige har sedan många år också varit ett av de ledande länderna i de internationella mästerskapstävlingarna, VM/EM och Lag-VM (Six Days).
Innehåll |
Motorcyklar
En enduro-motorcykel är ett fordon som liknar en motocross-motorcykel. Skillnaden är bland annat att en enduro-motorcykel har belysningssystem och mjukare fjädring. Karaktären på motorn är ofta högre bottendrag och lägre toppeffekt. På många typ 2-tävlingar krävs inte belysningssystem varför detta monteras bort av säkerhetsskäl.
Enduroförare använder motorcyklar mellan 125-650 cc. En 125 cc väger ca 100 kg i torrvikt medan de större motorcyklarna på uppemot 650 cc väger ca 120-130 kg. En 125 cc 2-taktare har en max effekt på ca 35-40 hk medan de större motorcyklarna har över 50 hk.
Man kan redan som barn tävla i enduro vid speciella Guldhjälmstävlingar. För att delta krävs att man har gått licenskurser så man har förvärvat Guldhjälmslicens. Från och med det år man fyller 12 år får man köra 85 cc motorcykel i typ 2-tävlingar. Vid 13 års ålder får man börja köra 125 cc 2-takt och 250 cc 4-taktsmotorcyklar i speciella ungdomstävlingar. Vid 15 års ålder får man börja delta i vuxentävlingar som junior.
Tävlingsformer i Sverige
Enduro typ 1
Den traditionella tävlingsformen för enduro i Sverige är Typ 1. Det innebär att de tävlande kör en pilad bana som har transportsträckor på allmänna vägar och specialsträckor i terrängen eller på sämre vägar och stigar.
Svenska mästerskap och den klassiska Novemberkåsan körs som Typ 1. Förutom att ta sig fram snabbt måste de tävlande själva serva och reparera sina motorcyklar under tävlingen. Därför gäller det att köra på ett taktiskt sätt, så att det finns krafter kvar för att ta hand om eventuella mekaniska bekymmer.
Enduro typ 2
Många klubbar har anordnat speciella träningsområden av mer permanent karaktär, där medlemmarna har möjlighet att bedriva träning under ordnade former. Det är på sådana områden som den enklaste typen av tävlingar brukar hållas. Ofta körs de då som klubb- eller motionstävlingar på en ändlös banslinga. Tävlingen avgörs över ett eller flera varv. Denna form av enduro, vars popularitet har ökat otroligt under de senaste tio åren, går under beteckningen Typ 2.
Svensk enduroklassiker
Gotland Grand National, Ränneslättsloppet och Stångebroslaget är våra största och mest kända varvlopp, som tävlingsformen också kallas. Eftersom varvloppen uteslutande hålls inom avlysta områden, ger de även förare utan registrerade motorcyklar och/eller utan körkort möjlighet att delta. Dessa tre lopp utgör tillsammans en Svensk Enduroklassiker. För att få räkna fullföljd klassiker skall man under samma år starta, och gå i mål, i dessa tre lopp.
Riksmästerskap
Riksmästerskapet i enduro för veteraner, veteran-RM, infördes år 2001 med åldersgräns för deltagarna på 35 år eller äldre. Nu höjs gränsen till att gälla förare 40 år eller äldre. Tävlingarna körs tillsammans med enduro-SM på en något kortare bana. Här deltar många förare som tidigare tävlade i SM men nu inte har gnista och tid till så mycket träning.
Riksmästerskapssegrare:
2001 Mats Svensson, SMK Dala
2002 Hans Gustafsson, FMCK Varberg
2003 Peter Isaksson, Kullings MS
2004 Peter Hansson, Tibro MK
2005 Patrik Görl, Försvarsmaktens EK
2006 Roine Olssson, MK Orion
2007 Patrik Andersson, Göta MS
2008 Krister Ribba, MA Lerum
Internationella tävlingar
Varje år sedan 1913 (med undantag för världskrigen), normalt i september eller oktober, arrangeras International Sixdays Enduro eller Sixdays. Arrangörsland bestäms av FIM (Fédération Internationale de Motocyclisme).
Kända Svenska förare
- Anders Eriksson, Sverige, Tibro MK
- Mats Nilsson, Sverige, SMK Dala
- Carl-Johan Bjerkert, Sverige , Vimmerby MS
- Svenerik "Jösse" Jönsson, Sverige, Tibro MK
