Från Rilpedia

Emanuel Hirsch, född 14 juni 1888 i Bentwisch nära Wittenberge, Brandenburg, död 17 juli 1972 i Göttingen, tysk teolog, professor i kyrkohistoria i Göttingen 1921. Lärjunge till Karl Holl.

Hirsch var en av Tysklands främsta teologer. Han ägnade sig åt studiet av den tyska idealismens filosofi (som Fichte) i dess förhållande till kristendomen, vidare har han behandlat reformationens idéhistoria och är dessutom framstående kännare av Sören Kierkegaard.

Hirsch menade att evangeliet i sin nuvarande gestalt är resultatet av en bearbetning som borde kunna dateras till mellan 130 och 140. I Die Frühgeschichte des Evaneliums (2 bd, 1941) försökte han rekonsturera "ur-Markus". Det passade tankegången att evangelierna tillkommit under en längre process, att de successivt vuxit fram.

Han var medredaktör för Zeitschrift für systematische Theologie. Hirsch var även känd som predikant och politiker. Under mellankrigstiden var han utifrån den nationalkonservativa teologin motståndare till Ernst Troeltsch.

Bibliografi

• Fichtes Religionsphilosophie im Rahmen der philosophischen Gesamtentwicklung Fichtes, 1914
• Luthers Gottenanschauung, 1918
• Die Theologie des Andreas Osiander, 1919
• Die idealistische Philosophie und das Christentum, 1926
• Kierkegaard-Studien, 3 bd, 1930-31
• Der Sinn des Gebets, 1921, sv. övers. 1930
• Christentum und Geschichte in Fichtes Philosophie, 1920
• Leitfaden zur christlichen Lehre, 1938
• Hilfsbuch zum Studium der Dogmatik, 1937
• Lutherstudien, 2 bd, 1954
• Geschichte der neuern evangelischen Theologie im Zusammenhang mit den allgemeinen Bewegungen des europäischen Denkens, 5 bd, 1949-54
• Der Heckenrosengang, 1954
• Der neungekerbte Wanderstab, 1955
• Nothnagel, 1956
• Rückkehr ins Leben, 1957
• Die unerbittlichen Gnaden, 1958
• Frau Ilsebill, 1959
• Die Brautfahrt und andere wunderliche Geschichten, 1960