Från Rilpedia

Elof Ljunggren (i riksdagen kallad Ljunggren i Örebro), född 5 oktober 1869 i Södra Ljunga, död 8 januari 1953 i Örebro, var en svensk tidningsman och politiker (folkpartist). Bror till riksdagsmannen August Ljunggren.

Elof Ljunggren, som kom från en bondefamilj, avlade teologie och filosofie examen vid Uppsala universitet 1894. Under studietiden i Uppsala engagerade han sig i studenternas nykterhetsrörelse, och han var ordförande i Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund 1896-1906. Han ingick också i centralstyrelsen för Sveriges Blåbandsförening 1901-1941 och var dess ordförande 1927-1941; åren 1899-1941 var han också redaktör för förbundstidningen Blå Bandet.

Han var chefredaktör för den frisinnade eller folkpartistiska Nerikes-Tidningen från 1903 till dess att tidningen uppgick i Nerikes Allehanda 1944.

Elof Ljunggren var riksdagsledamot för Örebro läns valkrets i två omgångar: i första kammaren 1912-1918 och i andra kammaren 1925-1936 (med undantag för perioden 1 januari-4 april 1929). I riksdagen tillhörde han frisinnade landsföreningens riksdagsgrupp liberala samlingspartiet, efter partisplittringen 1923 frisinnade folkpartiet, och från 1935 det återförenade folkpartiet. Han var bland annat ledamot i bevillningsutskottet 1918 och suppleant i samma utskott 1912-1917, 1925-1928 och 1930-1936. Han var särskilt engagerad i alkoholpolitik och ingick också i ett antal statliga utredningar på området.

Källor

Litteratur

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 500