Elisa Bernerström
Från Rilpedia
Elisa Bernerström var en kvinna som tjänstgjorde i den svenska armén som soldat utklädd till man under Finska kriget 1808-1809.
Elisa, vars yrke anges som piga, gick med i livgardet med sin man, soldaten Bernhard Servenius, "Då hon hade bestämt sig för att leva och dö med sin man". Hennes man tros ha stupat eller tillfångatagits vid Slaget vid Sävar eller Ratan. Själv samlade hon under ett slag ihop fiendens ammunition och delade ut den till sina kamrater. Hennes kön upptäcktes under avmarschen mot Piteå, då hon för tredje gången "efter sin förmåga gagna sitt fädernesland". Hon avskedades men belönades med medalj för tapperhet i fält.
I "Expeditionen till Västerbotten 1809" uppges det: Ibland enskilda märkvärdigheter vid denna strid var också det tapperhetsprov, som visades av en kvinna. Hon hade följt sin man, gardisten Servenius av änkedrottningens regemente, förklädd i expeditionen, var med vid landstigningen och deltog i bataljen vid mannens sida. Där sysselsatte hon sig med att samla ammunition ur de stupades patronkök. Mannen stupade, men hon fortsatte sitt arbete. Hon blev på Boijes anmälan belönad med silvermedaljen för tapperhet i fält.
I "I Torneå och Umeå 1808-1809" av A. Quennerstedt var detta i Drottningens regemente.
Drottning Hedvig Elisabet Charlotta omnämner Bernerström i sina berömda memoarer, (men det är oklart om händelseförloppet där blev helt korrekt uppfattat) : På tal om den senaste expeditionen till västerbotten glömde jag omnämna, att en amason uppträdde på krigsskådeplatsen. Bernerström gömde sig först på den båt som skeppade ut maken; hon upptäcktes, men fick vara kvar som piga. Hon marscherade sedan med honom vid Ratan klädd i uniform, vårdade sårade, samlade ihop och räckte soldaterna amunition. Maken uppgavs vara död, men hon var övertygad om att han levde och följde regementet ombord till Piteå. Under denna nya expedition, upptäcktes hennes kön av hennes nya kamrater. Officerare, som kände henne från förra expeditionen, sade till amiral Puke att hon inte skulle utsättas för vidare prövningar. Puke lät då underrätta sig om hennes uppförande under slaget vid Ratan, och tilldelade henne medaljen för tapperhet i fält. Wachtmeister skickade en rapport till drottningen, där han anhöll om en penninggåva, eftersom Bernerström ingått i drottningens regemente; hon beskrivs som en före detta kökspiga, med pigga uttrycksfulla ögon, livlig i sätt och väsen och "tom intelligent, så mycket man kan begära av en person av hennes klass", och "utmärkte sig för en medfödd oförskräckthet inför faran".
Då hon tillfrågades, om hon varit rädd under kulregnet, hade hon svarat: Varför skulle jag vara det? Jag är ju med min man, för hans skull är jag färdig till vad som helst, och dessutom vill jag hjälpa de sårade. Jag begär inte bättre än att få vara med om igen, om det behövs; att kulorna vina berör mig inte det minsta, man skall ju ändå en gång dö, lika gärna så på detta sätt, som annorledes. Drottningen var imponerad och skrev: Verkligen ett filosofiskt resonemang från en kvinna av folket och bevisar både klokhet och omdöme.
Se även
Källor
- Soldathustrur, markenteskor och kvinnliga krigare, Christer Johansson. Hämtad 2007-09-23.
- http://64.233.183.104/search?q=cache:ApDjQkG4ROQJ:www.cs.umu.se/education/examina/Rapporter/NikolettaCzako.pdf+bernardus+servenius&hl=sv&ct=clnk&cd=1&gl=se
- Cecilia af Klercker (översättning och redigering) (1942). Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok VIII. P.A. Norstedt & Söners förlag.
Litteratur
- G. Swederus, "Expeditionen till Västerbotten 1809"
- "I Torneå och Umeå 1808-1809" av A. Quennerstedt
