Elin Danielson-Gambogi

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Självporträtt med röd dräkt, Elin Danielson-Gambogi 1903

Innehåll
Ung mor, av Elin Danielson-Gambogi. Olja på duk 1885.
Bryggan vid Tomtebo vid Lemströms kanal, av Elin Danielson-Gambogi. Olja på duk 50x80 cm. Ålands Ömsesidiga Försäkringsbolags samling.
Självporträtt, Elin Danielson-Gambogi 1899. Olja på duk.
Självporträtt, Elin Danielson-Gambogi 1900. Olja på duk.
Mor av Elin Danielson-Gambogi. Olja på duk 1893.

Elin Cleopatra Danielson-Gambogi (född 3 september 1861 i Norrmark i Finland, död 31 december 1919 i Antignano i Italien) var en finlandssvensk konstnär. Danielson var välkänd i Finland under sin livstid men bortglömd efter sin död tills hon i slutet av 1900-talet uppmärksammades på nytt för sina för samtiden kontroversiella kvinnoporträtt. Hon är den mest kända av de finländska konstnärer som ingick i Önningebykolonin.

Barndom och konststudier

Uppväxt och tidig utbildning

Danielson-Gambogi föddes i Norrmark i landskapet Satakunda i sydvästra Finland, i en soldat och tjänstemannasläkt. Båda föräldrarna hade viss skolning, hennes far, Karl Emil Danielson var student och hennes mor Rosa Amalia Gestrin hade gått i Björneborgs flickskola. Familjens jordbruk gick i konkurs när Danielson-Gambogi var tio år och ett år senare begick fadern självmord. Trots ekonomiska svårigheter kunde hennes mor betala för döttrarnas skolgång, delvis med hjälp av sin bror Mauritz Gestrin som också senare stöttade Danielson-Gambogi ekonomiskt. Som 15-åring skrevs Danielson-Gambogi in vid Finska konstsällskapets ritskola i Helsingfors och bosatte sig hos Mauritz och Clara Gestrin. Framtida konstnärer som Helena Westermark och Helene Schjerfbeck var Danielsons studiekamrater. Hon studerade klassisk teckning, lanskapsmåleri och perspektivlära under Carl Eneas Sjöström och Hjalmar Munsterhjelm, en landskapsmålare utbildad i Düsseldorf, och lärde sig också porslinsmåleri. 1878 började hon studera i Adolf von Beckers privata konstskola och gjorde där stora framsteg och ansågs vara skolans mest lovande elev. 1880 hade hon sin första utställning och fick sin lärarexamen.

Paris och valet att bli konstnär

Danielson-Gambogi tvivlade på möjligheterna till en professionell konstkarriär på grund av den ekonomiska osäkerheten och kostnaderna för studierna. Hon undervisade, studerade porslinsmåleri och utförde dekorationsarbeten för porslinsfabriken Arabia tills hon 1883 beviljades ett stipendium av senaten och kunde resa till Paris för att utbilda sig där. Hon började sina studier vid Académie Colarossi samma åroch kom att tillbringa stor del av 1880-talet i Frankrike, vid Académie Colarossi och andra privatakademier. Många andra finländska och skandinaviska konstnärer studerade vid den här tiden i Paris och Danielson-Gambogi umgicks med flera av dem, som Helena Westermarck, Hanna Rönnberg, Agda Lindqvist och Helene Schjerfbeck. Hon hade också många manliga konstnärsvänner, medan de andra kvinnliga konsnärerna i huvudsak umgicks med varandra. En av hennes manliga vänner var Axel Gallén, senare känd som Akseli Gallen-Kallela. I skolan lärde sig Danielson snabbt mer avancerade måleritekniker. Hennes lärare, som Gustave Courtois och Raphaël Collin representerade den tidens dominerande konstströmning: naturalismen. Danielson var också verksam i Auguste Rodins studio där hon lärde sig skulptera hjälpligt.

Tidig karriär

Bretange och Önningebykolonin

Många av konstnärerna i akademin reste över sommaren till Bretagne för att måla landsbygden där och så även Danielson. I Bretagne kom i kontakt med den ledande naturalisten Jules Bastien Lepage och påverkan från honom gjorde hennes palett ljusare. Efter Bretange återvände hon till Finland och bodde i Norrmark och Helsingfors. Hon deltog också i den konstnärskoloni som sommartid börjat samlas i Önningeby på Åland och lärde känna många av konstnärerna där, som Victor Westerholm, J.A.G. Acke, Alexander Federley mfl. Flera kände hon redan från Paris. I kolonin fördes ett rikt socialt liv med utflykter i skärgården, fester och maskerader och måleriet dominerades av ett franskinspirerat friluftsmåleri. Hon tillbringade också en vinter i Önningeby. Med paret Westerholm höll kontakten hela livet.

Paris igen

Efter en tid i Finland reste Danielson tillbaka till Paris och Académie Calarossi, men hennes ekonomiska villkor där var besvärliga och tiden där kort. Han återvände till Finland och Norrmark 1888 och började bygga sin egen ateljé. 1889 reste hon på nytt till Paris men vantrivdes då ingen av vännerna från kolonin på Åland var där. Inspiration från Akseli Gallen-Kallelas nationalromantiska konst kan ha bidragit till att hon redan efter ett halvår reste tillbaka till Finland där hon fick ett lärararbete i Åbo och målade en serie nationalromantiskt färgade verk som Flicka i skogen(1893), Potatisupptagarna (1893) och Mor (1893)och gjorde en resa till Karelen med Pekka Halonen 1892. Efter 1887 följde en framgångsrik tid med många uppmärksamde utställningar i Finland. Framför allt hennes kvinnoporträtt väckte uppmärksamhet, många ansåg att de var vulgära och opassande när de visade moderna kvinnor i vardagliga sysslor, och en målning med en rökande kvinna väckte indignation. Danielson blev allt mer medveten om kvinnans begränsade roll i hennes samtida kultur, och allt mer kritiskt till denna. Hon levde okonventionellt för tiden och hade som ogift längre relationer med flera manliga konstnärer, som i början av nittiotalet ett fem år långt förhållande med den norske skulptören Gustav Vigeland.

Italien

Första åren i Italien

I slutet av 1890-talet minskade Paris roll som konstvärldens centrum och många unga konstnärer reste till Italien. Danielson-Gambogi kom till Florens 1895 på ett resestipendium och stanade i fyra månader. Där fanns redan ett antal finlänska konsnärer som Ellen Thesleff, Beda Stjenschantz, Axel Gallén, Magnus Enckell och Hugo Simberg. Hon åtevände redan året därpå och och målade sjölandskap med Medelhavet och det lokala ljuset kom att betyda mycket för hennes färgskala. Danielson-Gambogi återvände tillfälligt till Finland 1896 för att måla en altartavla till Kimito kyrka, men hon hade beslutat sig för att stanna kvar i Italien och reste tillbaka till Italien när måliningen var klar. Till en början bodde hin Florens men flyttade sedan till byn Antignano söder om Livorno Under denna period träffade hon den tretton år yngre målaren Raffaello Gambogi som hon gifte sig med 1898 i Livorno. De bosatte sig i Torre del Lago i Toscana. Makarna Gambogi samarbetade konstnärligt och kom att påverka varandras stil. Mellan 1899 och 1900 deltog paret Gambini i flera italienska konstutställningar och även världsutställningen i Paris 1900. Perioden blev Danielsons genombrott och en av hennes målningar, Sommar, köptes av Italiens kung Umberto I och hon tilldelades staden Florens konstpris. Samma år flyttade de till Antignano. Danielssons arbeten turnerade till Paris, Florens, Milano, Tammerfors, Åbo, Helsingfors och Viborg.

Privata problem

Julen 1900 besökte Dora Wahlroos som också studerat i Paris och målat på Åland Antignano och beslutade att stanna där en tid som gäst hos paret Gambogi. Under denna tid hade Wahlroos och Raffaello Gambogi ett förhållande vilket påverkade Danielsson negativt både i arbetet och privat. Trots detta hade hon framgångar med sina medelhavsmotiv som inköptes av Åbo konstmuseum. I dessa verk hade hon närmat sin mans stil färgmässigt. 1901 reste paret genom Europa till Finland där deras italienska målningar gjorde stor succé. Under denna resa började Gambogi visa de första teckena på psykisk sjukdom och han kom att bli mer och mer beroende av sin fru. Efter återkomsten till Italien reste Danielson ensam till Finland i slutet av 1902 och blev kvar där till 1903.

De sista åren

1905 flyttade paret Gambogi till Volterra där det fanns ett berömt mentalsjukhus, för att Gambogi skulle få bättre vård, men efter ett par år flyttade de tillbaka till Antignano. Danielsons sista årtionden var bekymmersamma med ekonomiska motgångar bla annat på grund av att kriget bröt hennes kontakt med beställare i Finland och på grund av mannens sjukdom, men hon lyckades ändå måla en hel del och delta i flera större utställningar i Italien, som Biennalen i Venedig. Hon besökte Finland fyra gånger mellan 1907 och 1913 och höll kontakten med ungdomsvännerna från tiden i Önningeby, framför allt med Victor och Hilma Westerholm. Efter 1913 återsåg hon inte Finland och hon dog i lunginflammation nyårsafton 1919.

Teknik och stil

Elin Danielson-Gambogis tekniken lånar mycket från akademisk fransk 1800-tals konst med tonvikten på en välutförd teckning som måleriets bas. Under sina studier lärde hon sig att ta fram formen genom ljuset. Naturalismen betydde mycket för Danielson-Gambogi, men i motsats till andra naturalisters starka fokus på friluftsmåleri var hon också intresserad av de effekter inomhusbelysning och lampsken gav. Hennes naturalism har drag både av impressionismen och det akademiska måleriet, men bara ett fåtal av hennes verk är direkt impressionistiska. Kontakten med hennes man och det italienska måleriet stärkte den betoning på ljus och färg som redan fanns i hennes konst och gav den en ljusare ton.

Danielson-Gambogi som feminist

Danielson-Gambogi vände sig mot starka traditionella uppfattningar om män och kvinnor och den allmänna undervärdering av kvinnor som hon såg i sin samtid. Hennes verk var ofta provocerande för finländska konstkritiker, då saker som vardagligt lättklädda kvinnor, underkläder och obäddade sängar var ovanliga och opassande motiv i den tidens finländska måleri.

Kända målningar med externa länkar

Källor

Litteratur

  • Virve Heininen – Elin Danielson-Gambogi Italian valossa
  • Ulla Savojärvi – Elin Danielson-Gambogi ISBN 952-9556-26-8

externa länkar


Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Elin_Danielson-Gambogi"
Personliga verktyg
På andra språk