Elementens förekomst
Från Rilpedia
Elementens förekomst eller grundämnenas förekomst i universum är mycket svår att uppskatta. Det beror på att vi inte vet hur himlakropparna utanför vårt eget solsystem är uppbygda.
Det finns en regel för att underlätta uppskattningen av förekomsten. Den heter Harkins regel och den säger att ett element med jämnt atomnummer är vanligare än sina närmaste grannar med udda atomnummer. Det enda större undantaget är väte som med atomnummret 1 betraktas som det vanligaste grundämnet.
Elementens förekomst i universum
De tio vanligaste ämnenas förekomst i universum
| Element | Atomer per miljon |
|---|---|
| Väte | 739 000 |
| Helium | 240 000 |
| Syre | 10 700 |
| Kol | 4 600 |
| Neon | 1 340 |
| Järn | 1 090 |
| Kväve | 970 |
| Kisel | 650 |
| Magnesium | 580 |
| Svavel | 440 |
Jordklotets sammansättning
Jorden är indelad i fyra olika skikt som alla har skilda egenskaper. Dessa är:
0-40 km - Jordskorpan
40-2 890 km - Manteln
2 890-5 150 km - Yttre kärna
5 150-6 378 km - Inre kärna
Jordskorpan är inte alltid 40 km tjock utan varierar mycket i tjocklek, den är t.ex tunnare under oceanerna och tjockare under bergen. Jordskorpan består mest av kvarts (kiseldioxid) och yttre silikat som t.ex fältspat. Tillsammans med den inre kärnan är jordskorpan de två fasta skikten, medan den yttre kärnan och manteln är flytande. Kärnan består troligtvis till största delen av järn. Temperaturen i jordens centrum kan vara upp till 7 500 K, vilket är varmare än Solens yta.
Grundämnenas förekomst på jorden i procent:
34,6% - Järn
29,5% - Syre
15,2% - Kisel
12,7% - Magnesium
2,4% - Nickel
1,9% - Svavel
0,05% - Titan
