Édith Piaf
Från Rilpedia
Édith Piaf, egentligen Édith Giovanna Gassion; Piaf är ett franskt slangord för 'sparv', född 19 december 1915 i Paris, Frankrike, död 10 oktober 1963 i Plascassier, en förstad till Grasse (norr om Cannes), Alpes-Maritimes, Frankrike, var en fransk artist, vissångerska och textförfattare.
Innehåll |
Liv
Édith Piaf föddes under namnet Edith Giovanna Gassion, enligt legenden under en gatlykta på 72 rue de Belleville i Belleville, Paris och växte upp hos sin farmor på en bordell i Normandie. Det sägs att hon som barn haft stark nedsatt syn. Kvinnorna på bordellen beslöt att en dag samla pengar åt henne så att hon kunde åka på pilgrimsresa till Therése av Jesusbarnets grav. Efter den resan sägs att hon fick synen åter. Båda föräldrarna var artister, pappan var en känd akrobat som brukade uppträda på gatorna runtom i Paris, och modern arbetade som sångerska på ett café. Edith uppträdde redan som barn tillsammans med sin far och blev tidigt medveten om sin sångbegåvning och även om sin talang att erövra män.
Som kuriosa kan nämnas att hon blev känd under namnet Edith Piaf och i sitt hemland Frankrike som “La môme Piaf” (“Den lilla sparven”).
Hennes väg från rännstenen till världsberömmelse är kantad av kärlekshistorier och skandaler. Hon levde snabbt och hårt, olyckor, sjukdomar och kriser kom slag i slag. Trots detta sjöng hon och höll ut intill döden i sin konst och sitt yrke. Hon räknas idag som en av de stora sångerskorna och tolkarna av den franska visan - chansonen. Hon framträdde som den franska motståndsrörelsens stora tolkare under tyskarnas ockupation av Paris, och hennes berömda La Vie en Rose kom därigenom att symbolisera en tidsanda. Personligen var Piaf även delaktig i att rädda landsmän och var en av den franska motståndsrörelsens frontalfigurer, där hennes kändisskap gav henne möjligheter som inte var andra förunnade. Hon sjöng även med den fransk-armeniske sångaren Charles Aznavour som fick sitt genombrott med Edith Piaf.
Med Louis Dupont fick hon sitt enda barn, en dotter, Marcelle, som avled vid två års ålder, 1935. Därefter inledde hon ett långvarigt förhållande med boxaren Marcel Cerdan som blev hennes stora kärlek i livet. Han dog 1949; när beskedet om hans död nådde Piaf skulle hon uppträda. Trots att hon beskrev sorgen som outhärdlig, gick hon upp på scenen och gav sin konsert. Den lilla enkla, svarta klänning hon hade på sig den kvällen, lär hon ha fortsatt använda som scenklädsel under resten av sitt liv. Två gånger var hon gift. Det första äktenskapet (1952-1956) var med sångaren Jacques Pills men de skildes redan efter fyra år. Andra äktenskapet var med Theophanis Lamboukas som var tjugo år yngre än hon.
Edith Piaf avled av cancer 1963 i Cannes, samma dag som hennes vän Jean Cocteau. Då hade hon i femton år försökt bryta ett morfinberoende. Hon ligger begravd i familjegraven på kyrkogården Père-Lachaise i Paris, Frankrike. På grund av sin självdestruktiva livsstil förvägrades hon själamässa av Paris ärkebiskop.
Piafs sånger i urval
- Non, je ne regrette rien (av C.Dumont/M.Vaucaire)
- La vie en rose (av Lougiuy/Piaf)
- Milord (av M.Monnont/G.Moustaki)
- Padam padam (av N.Glanzberg/H.Content)
- Mon Légionnaire (av Monnot/Asso)
- L'Étranger (av Juel/Monnot/Malleron)
Referenser och media
Litteratur
- Simone Berteauts bok Piaf
Film
- Piaf- de unga åren filmatisering (1974) på boken av Simone Berteaut.
- Edith et Marcel (1983), av Claude Lelouch, skildrar Piafs förhållande med Marcel Cerdan.
- La vie en rose filmatisering (2007) av Edith Piafs liv.
Externa länkar
