Bivax
Från Rilpedia
Bivax är ett vax som framställs av bin.
Innehåll |
Etymologi och terminologi
Bivaxets färg kan variera från vitt via gult till olivbrunt. Bivax har E-nummer E 901. Några latinska benämningar är Cera flava (gult vax), cera alba (vitt vax), cera citrina och cera dealbata. Ordet cerat härstammar från latinets cera, men det anses att det var grekerna som först började använda bivax i salvor och cerat.
Utseende och egenskaper
Rent bivax är i rumstemperatur ett fast material som ger ett tvåligt men inte fett intryck. I kyla blir bivax hårdare och sprödare, vid kroppstempereatur mjuknar det. Brottytan är kornig och matt. Bivax förekommer i handeln i bitar, flingor och vaxkakemönstrade plattor.
Under 1800-talet ansågs bivax ha en smälttemperatur på 64-65 grader Celsius. Idag räknar man med 61-65 grader Celsius och man antar att de olika temperaturerna kan bero på att bivax förr vanligen var förfalskat och utblandat med andra ämnen.
Oblekt bivax är gult till gulbrunt, men kan även vara rödaktigt. Äldre bitar kan bli gråaktiga. Oblekt bivax har en svag lukt och smak av honung.
Blekt bivax är vitt och halvgenomskinligt, men kan också ha en svag gul ton. Det är hårdare än det oblekta vaxet och är smak- och luktlöst. Kemiskt blekt vax kan dock lukta av blekmedelsrester vid uppvärmning.
Vid mitten av 1800-talet vägde 100 ml oblekt bivax ca 96 gram. Idag väger 100 ml 86-97 gram.
Bivax är olösligt i vatten och i kall alkohol. I varm alkohol är det delvis lösligt och i kokande helt lösligt. Det är även lösligt i fett och olja.
Historik
Bivax i grekisk saga och myt
Grekerna använde bivax för att täta läckor på sina skepp. När Odysseus närmade sig sirenernas ö, fanns därför bivaxet nära till hands. Odysseus täppte till besättningens öron med bivax för att de inte skulle bli galna av sirenernas sång.
Ikaros tillverkade sig ett par vingar som han fäste med snören och bivax, men han flög för nära solen så att vaxet smälte, vingarna lossnade och Ikaros föll i havet och drunknade.
Mumifiering
Såväl honung som bivax användes under forntiden för mumifiering. Perser och skyter täckte de döda kropparna med bivax innan dessa begravdes.
Rom
Omkring år 70 e Kr beskriver Plinius i Naturalis Historia att det blekta puniska vaxet är det bästa. Det oblekta från Pontus är det näst bästa. Vaxet från Kreta kom på tredje plats, men innehöll mycket propolis. Nummer fyra ansåg han vara vaxet från Korsika. Under antiken användes vax bland annat till vaxtavlor. I den antika världen förekom också ett slags voodoo där man tillverkade vaxfigurer av sina fiender och sedan förstörde dem. Vax betraktades som särskilt lämpligt för detta ändamål eftersom det ansågs särskilt förknippat med livet. Man tillverkade även varaktiga avbildningar av sina avlidna släktingar i vax.
Norden
I Sverige finns det arkeologiska lämningar som tyder på att man utvunnit vax från vilda bisamhällen åtminstone sedan bronsåldern. Senare under medeltiden uppmuntrade kyrkan bruket att dricka mjöd eftersom det säkerställde att bönderna ägnade sig åt biodling och kunde leverera bivax. Under medeltiden blev det tradition att skörda honung och vax på Mosesdagen den 4 september. Efter reformationen minskade kyrkans behov av vax om Sverige började då exportera bivax.
Katolska kyrkan
Inom den katolska kyrkan behövdes det stora mängder bivax, vilket gjorde att insamling från vildbin inte längre räckte till. Kyrkan tog ofta emot tionde i bivax men hade även egna biodlingar. När Mexico erövrades av Spanien begärde spanjorerna skatt bland annat i vax. Långt in på 1900-talet fick ljus som skule användas i katolska kyrkor inte innehålla något annat än bivax. Numera får även andra typer av vax användas; inom vissa givna ramar beroende på vad kyrkljusen ska användas till. Vanligt folk ansåg att stumpar av kyrkljus hade magiska egenskaper och använde dessa inom folkmedicinen, t ex för att smörja olika hudåkommor med. Man ägnade sig även åt spådom och tolkade in olika föreställningar beroende på hur ljuset brann och veken rörde sig. Kyrkan underblåste även denna folktro genom att beskriva vaxet som en symbol för den obefläckade avelsen.
Heliga Birgitta använde smält vax från vaxljus för att gissla sig själv.
Prisutvecklingen på bivax i Sverige
Under medeltiden var bivax relativt sett dyrare än i Sverige idag (2007). På 1460-talet kostade ett kilo bivax tio örtugar, vilket motsvarade priset för tre unga får. På 1570-talet kostade samma mängd bivax 14 öre, eller 4-5 får. I början av 1800-talet kostade ett kilo vaxljus, (dvs bearbetat bivax) 99 skilling riksgälds, vilket var priset för 80 ägg. 2007 kostar ett kilo bivax för konsument från 150-250 kr, vilket motsvarar mellan ett och två kilo fårkött.
Keromanti
Konsten att spå i vax kallas keromanti och går till på samma sätt som när man spår i tenn eller äggvita, men att spå i vax är den ursprungliga metoden. Smält vax hälls i kallt vatten och av de former som bildas försöker man tolka ut magiska symboler och budskap.
Framställning
Se även biodling
Utvinning
I moderna bikupor innehåller en ram mellan 80 och 100 gram bivax. Efter att honungen avlägsnats genom slungning finns det olika metoder för att utvinna bivaxet. Endera kokar odlaren själv ramarna i vatten så att vaxet smälter och lägger sig på ytan medan föroreningar och skräp sjunker till botten. En del odlare smälter ut vaxet i särskilda ugnar. Eller så skickar biodlaren iväg ramarna till ett renseri för rengöring och får tillbaka rena ramar samt samma mängd vax som ramarna beräknas ha innehållit, men detta innebär att odlaren kan få vax från odlare som använder bekämpningsmedel, vilket är impopulärt hos många odlare.
Rening
Enligt Plinius renade man bivax i Rom på följande sätt: Vaxkakorna tvättas och får sedan stå och torka i mörker i tre dagar. Sedan smälts vaxkakorna i vatten och silas, varpå de kokas ännu en gång i samma vatten. Slutligen läggs vaxet i ett kärl insmort med honung och man häller kallt vatten över det.
En enklare metod för att rena bivax är att smälta det i vattenbad och sedan sila det genom en duk. Numera smälter man vaxet i en ugn och silar det innan man häller upp det i formar och låter det stelna.
Blekning
Det finns flera metoder för att bleka bivax.
Dioskorides beskriver att gult vax kokas i havsvatten med soda och sedan bleks i solen. Plinius beskriver hur vax smälts i varmt vatten och sedan kyls av i en kall sodalösning.
En metod som använts åtminstone sedan 1800-talet är denna: man gör tunna band av det smälta bivaxet och låter dessa ligga i solljus några veckor. Dessa band ska vändas och hållas fuktiga. Efter några veckor är de vita och nästan luktlösa. Då smälter man om dem och upprepar proceduren. Den sista reningen utförs genom att smälta vaxet i hett vatten vari man har tillsatt svavelsyra.
Den numera vanliga metoden är att bleka vaxet endera med svavelsyra eller väteperoxid.
Exempel på användningsområden
- När honungsramar processas i en slunga, utvinns honung (ca 99%) och bivax (ca 1%). Förr var det vanligt förekommande med bivax i ljus och tillsammans med linolja (ibland även trätjära) som impregnering i oljerockar, tältdukar, presenningar mm. Bivax kan också förekomma i olika slags salvor och även i konfektyr och livsmedel som ytbehandlingsmedel och har E-nummer E 901.
- Bonvax
- Om man sätter färgpigment till smält bivax, får man vaxkritor.
- En blandning av 25 — 30 % vax och resten olivolja ger efter omrörning, då blandningen kallnat en fin salva.
- Bivax tillsatt en liten mängd matolja och karamellfärger ger ett utsökt läppstift.
- En blandning av svart pigment, terpentin och vax ger en mycket vattenavstötande skokräm.
- Kallvaxad polyestertråd ger en bra tandtråd.
- Smält bivax används för att låsa trimkärnor i induktansspolar, som används inom radiotekniken.
- Bivax fungerar utmärkt som skydd för en förlorad nagel, till dess en ny nagel växt ut.
- Vaxat lingarn används vid hopsyning av kabelstammar i elektrisk utrustning.
- Vaxad textiltråd vid skinnarbeten gör sömmarna vattentäta.
