Från Rilpedia

Du-reformen, var en förändring av det språkliga bruket i Sverige i slutet av 1960-talet och början på 1970-talet. Den populariserade det personliga pronomenet andra person singular du på bekostnad av tidigare vanligare former använda vid direkt tilltal, som tredje person singularis (han/hon), andra person pluralis (ni) och titlar (herr, fru, etc).

Tilltal i tredje person påträffas fortfarande stundom i skriftligen återgivna vitsar, dock sannolikt inte främst i syfte att förlöjliga språkbruket före reformen eller att påskina att de tilldragelser vitsarna skildrar är från förreformär tid, utan för att läsaren lättare ska kunna skilja på de personer vitsen berättar om.

Ett initiativ till du-reformen har associerats med dåvarande chefen för Medicinalstyrelsen, Bror Rexed, som 1967 i sitt välkomsttal till personalen meddelade, att han tänkte säga du till alla, vilket gav fart åt det nya bruket. Själva reformen hade påbörjats redan tidigare, bland annat genom ändrat språkbruk i Dagens Nyheter. Det betraktades som en reform i demokratisk riktning. Tidigare ansågs det oartigt att tilltala en överordnad eller äldre person, speciellt någon som man inte kände, med annat än ni eller titel. En överordnad tilltalades vanligen med titel och en underordnad med ni eller han/hon alternativt personens namn. Du användes bland nära vänner, inom familjen samt till barn. Det bör dock betonas att bruket av du respektive ni eller titel varierat mellan landsdelar och sociala sammanhang såväl före som efter reformen.

I samband med du-reformen minskade också användandet av titlar. I många andra länder används fortfarande en persons yrkestitel som ett alternativ till personens för- eller efternamn för att påkalla någons uppmärksamhet.

Det finns dock undantagsfall där du än i dag inte alltid används. Ett exempel är kungafamiljen, som åtminstone i massmedier brukar tilltalas med sina respektive titlar (Ers Majestät eller Ers Kungliga Höghet, respektive Kungen/Drottningen eller Kronprinsessan/Prinsessan/Prinsen). Särskilt på senare år har det också blivit vanligt att butiks- och restaurangpersonal använder ni när de tilltalar sina kunder. I Sveriges riksdag, där debatten förs via talmannen, används ofta titlar, detta trots att politiker alltid tilltalas du i andra sammanhang.

Svenskt duande i ett internationellt perspektiv

Trots att duandet har vunnit hävd i de flesta samhällsskikt i Sverige, lever niandet som fenomen kvar i det svenska medvetandet, inte minst genom kontakter med utlandet. Olika språk har dock olika slags motsvarigheter till den socialt betingade åtskillnaden mellan du och ni. Engelskan använder termen T-V distinction, efter franskans tu (du) och vous (ni), för att beskriva denna åtskillnad. (Se engelskspråkiga Wikipedia.)

Esperanto och nutida engelska är exempel på språk, som normalt inte alls gör skillnad mellan du och ni. Vid tilltal använder man i engelska pronomenet you för både du och ni. I svensk översättning av skildringar från exempelvis den anglofona delen av världen är det dock inte korrekt att konsekvent översätta you med du i de fall det hänvisar till en person, eftersom engelskan ändå gör en språklig distinktion mellan olika personers status medelst titlar såsom Mr., Miss och Sir. I översättningar till svenska av skildringar av nutida händelser är det vanligast att man i dessa fall anger åtskillnaden i status med du respektive ni. Samma åtskillnad gör sig i regel gällande i översättningar från språk där du-reformer liknande den svenska ännu inte slagit igenom.