Från Rilpedia

Dröjsmålsränta är en ränta som erläggs som ersättning för att en betalning har gjorts efter fordrans förfallodag.

Dröjsmålsränta regleras i räntelagen (1975:635).

Räntelagen är dispositiv d.v.s. gäller om inget annat är avtalat eller utfäst eller särskilt föreskrivet. I ett enda fall är den tvingande och det är om avtalsvillkor inskränker gäldenärens rätt till jämkning enligt 8 § räntelagen (1975:635).

Betalas inte en skuld på förfallodagen ska ränta utgå från den dagen. Grundar sig fordran på att en redovisningsskyldig inte redovisat för medel som han mottagit, utgår ränta från den dag redovisningen skulle ha skett enligt 3 § räntelagen (1975:635).

Om dröjsmålsränta är avtalad äger borgenären rätt att debitera dröjsmålsränta från förfallodagen.

Om dröjsmålsränta ej är avtalad men upplysning om att sådan kommer att debiteras finns angiven på på fakturan, har borgenären rätt att debitera dröjsmålsränta 30 dagar från fakturans datum. Även om betalningsvillkoret på fakturan anges till kortare tid, t.ex. 10 dagar, får dröjsmålsränta inte debiteras tidigare än 30 dagar efter fakturadatumet. Om upplysning om att dröjsmålsränta kommer att debiteras saknas på fakturan, men angivits på betalningspåminnelsen äger borgenären rätt att debitera dröjsmålsränta först 30 dagar efter betalningspåminnelsens datum enligt 4 § räntelagen (1975:635).

Om borgenären och gäldenären är näringsidkare och skulden har samband med deras yrkesmässiga verksamhet äger borgenären rätt att debitera dröjsmålsränta 30 dagar från fakturans datum även om upplysning om detta inte har funnits på fakturan. Inte heller om gäldenären är en myndighet eller ett annat offentligt organ behöver upplysning om dröjsmålsränta finnas på fakturan för att dröjsmålsränta ska kunna debiteras.

Dröjsmålsräntans storlek är om inte annat har avtalats åtta procentenheter över gällande referensränta enligt 6 § räntelagen (1975:635).