Från Rilpedia

Dispositiv lagstiftning innebär lagstadganden som går att avtala bort. Parter kan komma överens om ett avtal utan att lagen hindrar. Om inget annat avtalats gäller lag.

Svensk lagstiftning

Exempel på dispositiva lagar är Köplagen (KöpL) och Avtalslagen (AvtL). Notera att Konsumentköplagens (KKL) regler är tvingande (indispositiv) till konsumentens fördel.

Den svenska modellen bygger på dispositiva lagar som sedan blir förhandlingsfråga mellan arbetsmarknadens parter.

Exempel på ett dispositivt stadgande är första paragrafen i skuldebrevslagen, som lyder Utfärdar någon skuldebrev, svare han för sin förskrivning; dock äge han, där ej annat må anses avtalat, utan hinder av förskrivningen göra gällande invändningar beträffande rättsförhållande som föranlett handlingens utfärdande. Paragrafen stadgar sålunda vad som gäller om parterna inte har kommit överens om att något annat ska gälla.

Se även

• indispositiv lagstiftning (motsatsen till dispositiv lagstiftning)