Djurkyrkogård
Från Rilpedia
Djurkyrkogård är en begravningsplats där man begraver djur, oftast husdjur.
Att rituellt begrava hundar eller katter förekommer sedan det finns husdjur, alltså redan för 12-14 000 år sedan, som gravfynd från denna tid har visad.
Att begrava djur på särskilda djurkyrkogårdar började i mitten på 1800-talet, men oftast fick exempelvis den trogne jakthunden en enkel minnessten av ägaren hemma på tomten. Den äldsta större begravningsplatsen för djur i Sverige är Kaknäs Djurkyrkogård på Djurgården i Stockholm, här fick författaren August Blanches (1811-1868) hund Neros sin sista viloplats.
Idag har varje större stad i västvärlden en djurkyrkogård, den mest kända är Cimetière des Chiens i Paris som öppnades 1899, här vilar utöver hundar och katter även hästar, apor, lejon och till och med fiskar.
För närvarande råder det brist på djurkyrkogårdar i Sverige. Men på begravningsplatsen för smådjur i Lilla Edet, som sköts av en stiftelse, tar man emot döda djur från hela landet, här ligger ungefär 60 smådjur begravda. I Trollhättan har man kunnat begrava smådjur sedan ca 1995. Här är det en kommunal service och därför blir det nej till alla som inte kommer från Trollhättans kommun[1]. Stiftelsen Stockholms Djurkyrkogårdar är en ideell förening som underhåller två begravningsplatser för djur i Stockholmstrakten. En ligger bakom Markuskyrkan i Björkhagen, den andra är Gustavslund i närheten av Västerhaninges centrum. Kaknäs Djurkyrkogård administeras sedan 1995 av Stockholms Kennelkubb.
Noter
Djurkyrkogårdar i Sverige
Se även
- Jurtjyrkogården, roman av Stephen King
