Från Rilpedia

En detaljplan är i fysisk planering en plan för utformning av bebyggelse med mera inom ett mindre område (från en enstaka fastighet till en mindre stadsdel). Många länder har olika administrativa nivåer och beslut som gäller byggande och markanvändning tas vanligen på den lokala nivån (kommunen). Den regionala och nationella nivån har dock ofta möjligheten att ta beslut i vissa situationer^[1].

Detaljplanering i Sverige

Detaljplanen innehåller juridiskt bindande bestämmelser för var man får bygga, vad byggnader och markområden skall användas till, byggnadshöjder, byggnaders utformning i stora drag med mera. Byggrätten i detaljplanen anger den maximala grad av bebyggelse som tillåts på en plats.

Fram till införandet av moderna Plan- och bygglagen (PBL) 1987 kallades detaljplanering inom tätort för stadsplan, ett begrepp som numera försvunnit inom juridiken.

Detaljplanen styr bland annat bygglov. Bygglov med mindre avvikelser från detaljplanen är dock möjliga genom politiska beslut efter att berörda grannar fått tillfälle att lämna synpunkter

Att ett område är detaljplanerat har ibland betydelse för vilka regler som gäller enligt andra lagar än PBL, till exempel Miljöbalken och Ordningslagen. Detaljplaner tas fram genom planprocessen.

Källor

1. ↑ Kalbro, Thomas: Markexploatering, Norstedts Juridik, Stockholm 2004, sid. 35. ISBN 91-39-20310-7.