De 400 slagen

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
De 400 slagen
Originaltitel Les quatre cents coups
Genre Drama
Produktionsland Frankrike
Premiär 1959
Regissör François Truffaut
Producent François Truffaut
Manus François Truffaut
Marcel Moussy
Skådespelare Jean-Pierre Léaud
Claire Maurier
Albert Rémy
Guy Decomble
Originalmusik Jean Constantin
Speltid 99 minuter
Språk Franska

De 400 slagen (originaltitel: Les quatre cents coups) är en fransk film från 1959. Det är den franske filmmakaren François Truffauts debutfilm, med Jean-Pierre Léaud spelandes Antoine Doinel. Filmen var en av de som definierade den Franska nya vågen, den visar många kännetecken från rörelsen. Berättelsen cirkulerar kring Antoine Doinel, en vanlig ungdom i Paris, som av sina föräldrar och lärare anses vara ett problembarn.

Det är en semi-självbiografisk film som reflekterar händelserna i Truffauts och hans vänners liv, stilen utgörs av Truffauts personliga historia från fransk film - i synnerhet en scen lånad helt och hållet från Jean Vigos Zéro de conduite. Den är dedikerad till mannen som blev hans andliga far, André Bazin, som dog ungefär samtidigt som filmen började spelas in.

Förutom att vara en gestaltstudie är filmen en presentation av de orättvisa behandlingarna av de unga lagöverträdarna i Frankrike på den tiden.

Innehåll

Titel

Den svenska titeln är en direktöversättning från den franska originaltiteln, men missar en mening, eftersom den franska titeln syftar på uttrycket "faire les quatre cents coups", som betyder ungefär "resan till helvetet".

Handling

Antoine är en fransk pojke i de tidiga tonåren som har problem både i skolan och hemma. Hans lärare plockar ut bara honom för sin kritik och bestraffning. Hans mor är kall och krävande, och grälar ofta med sin man, Antoines styvfar. Antoine upptäcker snart att hon har en affär med en arbetskamrat. Familjen har dålig ekonomi, och Antoine måste sova i en sovsäck på en barnsäng precis vid ingången till lägenheten.

Han ägnar sig åt barnsliga rackartyg, ofta påskyndad av sin vän, René, men fångas och straffas efter varje incident. Han stjäl så småningom en skrivmaskin från sin faders arbetsplats, och planerar att panta den. Antoine och René misslyckas i sina försök att panta den, så Antoine vänder tillbaka till kontoret för att lämna tillbaka den. När han grips av portvakten, tar styvfadern honom till polisen.

Efter sin arrest, tas Antoine till Juge d'instruction, där man säger att han är oförbätterlig. Antoines mor begär bara att han ska skickas till ett arbetsläger vid havet eftersom han aldrig sett havet innan. Efter en tid på en ungdomsanstalt skickas Antoine faktiskt till ett arbetsläger nära havet.

Under ett möte med psykiatrikern på anstalten berättar Antoine att han har tillbringat den största delen av sin barndom hos sin mormor. Hans egen mor ville inte ta hand om honom. I själva verket ville hon inte ha barn alls, utan hade planerat en abort.

Antoine rymmer så småningom från arbetslägret. Han springer mot havet, och filmen slutar vid havet.

Skådespelare

  • Jean-Pierre Léaud: Antoine Doinel
  • Claire Maurier: Gilberte Doinel, modern
  • Albert Rémy: Julien Doinel
  • Guy Decomble: School teacher (Sourpuss)
  • Patrick Auffay: René Bigey
  • Georges Flamant: Monsieur Bigey
  • Pierre Repp: English Teacher
  • Barnen: Daniel Couturier, François Nocher, Richard Kanayan, Renaud Fontanarosa, Michel Girard, Henry Moati, Bernard Abbou, Jean-François Bergouignan, Michel Lesignor;
  • Luc Andrieux, Robert Beauvais, Bouchon, Christian Brocard, Yvonne Claudie, Marius Laurey, Claude Mansard, Jacques Monod, Henri Virlojeux.

Priser

Filmen är allmänt hyllad, och har vunnit flera priser, bland annat för Bästa regissör på 1959 års Filmfestivalen i Cannes, Kritikernas pris i New York Film Critics' Circle och pris för Bästa europeiska film på Bodilprisen. Den nominerades till pris för Bästa filmmanus på Oscargalan.

Efterträdare

Truffaut gjorde fyra andra filmer med Léaud spelandes Antoine i senare delar av livet. Han möter först sin kärlek, Colette, i Antoine et Colette, vilket var Truffauts bidrag till antologin l'Amour à vingt ans. Han blir kär i Christine Darbon (Claude Jade) i Stulna kyssar. Han gifter sig med henne i Älskar - älskar inte, men paret har separerat i Kärlek på flykt.

Externa länkar

Personliga verktyg